ORNA. 
som var qvar 
»rmodren, och 
klarare än på 
så vacker, så 
nn, och de flögo 
ar ingen köld, 
rud! 
morgonen, den 
— död, ihjäl- 
morgonen upp- 
-afvelstickorna, 
ir velat värma 
kert hon hade 
-normodren in- 
KEJSARENS NYA KLÄDER. 
19 
Kejsarens nya kläder. 
Esr många år sedan lefde en kejsare, som så oerhördt 
tyckte om granna kläder, att han gaf ut alla sina penningar, 
för att bli riktigt grann. Han brydde sig icke om sina sol- 
dater, icke om spektakel eller Jagt, utan bara att visa sina 
nya kläder. Han hade en klädning för hvar timma på da- 
gen, och liksom man brukar säga om en kung: han är i 
rådet, sade man alltid om honom: »kejsaren är i klädskåpet.» 
I den stora stad deri han bodde, gick det mycket lu- 
stigt till; dagligen kommo många fremlingar, en dag kommo 
ock så två bedragare. De utgåfvo sig vara fabrikörer och sade 
att de kunde väfva det skönaste tyg man kunde tänka sig. 
Icke allenast färgerna och mönstret skulle vara något obe- 
skrifligt vackert, men kläderna, som syddes af tyget, skulle 
ha den förunderliga egenskap att de blefvo osynliga för hvar 
och en menniska som icke dugde till sitt embete, eller som 
var oförlåtligt dum. 
»Det vore ju präktiga kläder», tänkte kejsaren; »med 
att bruka dem, skulle jag lätt upptäcka de män i mitt rike 
som äro odugliga till sina embeten, skulle jag kunna skilja 
de kloka från de dumma, ja, det tyget måste genast väfvas 
Sagor