Full text: H. C. Andersens samlade sagor

196 DET GAMLA HUSET. 
den; men han påminner mig om historien med en tennsoldat, 
som jag hade, då jag var en liten gosse» Och nu berättade 
han sin hustru om det gamla huset och om den gamle man- 
nen, och om tennsoldaten, som han skickade öfver till gub- 
ben, för att skingra hans ensamhet. Och han berättade det 
så utförligt, alldeles så som det hade passerat, så att den 
unga fruns ögon tårades öfver det gamla huset och den 
gamle mannen. 
»Det kan ju hända att det är samma tennsoldat», sade 
hon. »Jag vill gömma honom och påminna mig allt hvad 
du nu berättat mig. Men den gamle mannens graf får du 
lof att visa mig en gång.» 
»Ja, icke vet jag hvar den är», svarade han, »och ingen 
vet det. Alla gubbens vänner voro döda; ingen tog reda 
på hvarest hans graf var; och jag var ju en liten gosse.» 
»Hvad han måtte ba varit förfärligt ensam!» suckade hon. 
»Förfärligt ensam!» sade tennsoldaten. »Men ljuft är 
det dock att icke bli glömd.» 
»Ljult!» upprepade något der tätt bredvid; men ingen 
utom tennsoldaten märkte att det var en bit af de gamla 
gyllenläderstapeterna. Den var nu utan all förgyllning och såg 
ut som våt jord; men sin mening vidhöll den dock och sade: 
Förgyllning förgår, 
men svinläder består.» 
Detta trodde dock icke tennsoldaten. 
FOO YR 
1 
att 
sko 
had 
sto 
må
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.