Full text: H. C. Andersens samlade sagor

(SÅ 
STOPPNÅLEN. 
Långerman såg de andra öfver axeln; Guldbrand gick med 
guldring om magen och lilla Per Spelman gjorde ingenting 
och deröfver var han stolt. Prål var det och prål blef det, 
och så giek jag i diskbaljan.» 
»Och nu sitta vi och glänsa!» sade glasskärfvan. I det- 
samma kom mera vatten i rännstenen, det strömmade öfver 
alla bräddar och ref glasskärfvan med sig. 
»Se, nu blef den befordrad!» sade stoppnålen, »jag sitter 
qvar, jag är för fin, men det är min stolthet och den är 
aktningsvärd!» och så satt hon rak och hade så många fun- 
Jeringar. 
kl 
fö 
sy 
a 
vå 
sj' 
Nja 
»Jag skulle nästan tro att jag är född af en solstråle, 
så fin är jag. Ser jag icke också, att solen jemt söker mig 
under vattnet. Ack, jag är så fin att min moder ej kan 
finna mig; hade jag mitt gamla öga, som bröts, så tror jag 
att jag ville gråta! — men jag gjorde det ändå icke — att 
gråta är ej förnämt.» 
En dag lågo några gatpojkar och petade i rännstenen, 
der de hittade gamla spikar, slantar och dylikt. Det var 
snaskigt, men det var ett nöje för dem. 
»Aj!» sade den ena; han stack sig på stoppnålen. »Det 
var en ljus pojkel» 
Jag är ingen pojke, jag är en fröken!» sade stoppnålen, 
men iogen hörde det; lacket hade gått af och svart hade 
hon blifvit, men svart ger ett tunnare utseende och derför 
trodde hon att hon var ännu finare, än förr. 
»Der kommer ett äggskal seglande!» sade gossen, och så 
stucko de stoppnålen i äggskalet. 
oHvita väggar och sjelf svart», sade stoppnålen, »det
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.