LILLA IDAS BLOMMOR.
blommorna? Du har ju sett svanorna som simma till dig, när
du vill ge dem brödsmulor. Derute är riktig bal, må du tro!»
»Jag var der i trädgården i går med mamma!» sade
Ida, »men alla bladen hade fallit af träden, och der fanns inga
blommor mer; hvar äro de? I somras såg jag der så många!»
»De äro inne uti slottet!» sade studenten. »Du skall
veta, att så snart kungen och allt hoffolket flyttat in till sta-
den, så springa blommorna straxt ur trädgården upp i slottet
och roa sig. Det skulle du se! Två de allra vackraste ro-
sor sätta sig på thronen och så äro de kung och drottning.
Alla de röda tuppkammarne ställa sig på sidan om dem, och
stå der och buga; de äro kammarjunkare. — Så komma de
allra vackraste blommor, och så blir det stor bal; de blåa
violerna föreställa små sjökadetter, de dansa med hyacinther
och saffransblommor, som de kalla fröknar! Tulpanerna och
de stora gula liljorna äro gamla fruar, som se efter, att allt
går rätt och ordentligt till.»
»Men», frågade lilla Ida, »få blommorna inte bannor, för
det de dansa på kungens slott?»
»Det är ingen, som vet utaf det!» sade studenten. »Som-
martiden kommer väl ibland om natten slottsfogden, som
skall se efter allting derute, han har en stor nyckelknippa
med sig, men så snart blommorna höra nycklarne skramla,
så hålla de sig alldeles tysta, gömma sig bakom de långa
gardinerna och titta blott fram med sina små hufvuden. »Jag
känner lukten af blommor här»; säger då den gamle slotts-
fogden, men han kan inte se dem.
»Det är bra roligt!» sade lilla Ida och klappade händer-
na. »Men skulle inte jag heller kunna se blommorna ?»
40
di?
se
och
ma
vär
gula
de
luft:
vinos
de :
flyg
sätt:
ju s
bota
elle
natt
föry
ju I
rätt
så
bort
der
hva:
Rla: