Full text: H. C. Andersens samlade sagor

DE VILDA SVANARNE. 
morsalarne; väggarne och taken voro prydda med de skö- 
naste målningar, men hon hade ej ögon för all denna herr- 
lighet, hon endast gret och sörjde. Tåligt lät hon kammar- 
fruarne påkläda henne kungliga kläder, fläta perlor i hennes 
hår och draga fina handskar öfver hennes förbrända fingrar. 
Då hon stod der i all sin prakt, var hon så bländande 
vacker, att hoffolket bugade sig ännu djupare för henne, och 
kungen tog henne till brud, oaktadt erkebiskopen runkade 
på hufvudet och hviskade, att den vackra skogsflickan visst 
var en hexa, som förvände deras ögon och dårade kungens 
hjerta. 
Men kungen ville ej höra derpå, utan lät musiken klinga 
och de kostligaste rätter frambäras; de vackraste tärnor dan- 
sade för henne och hon fördes genom doftande trädgårdar in 
i präktiga salar; men icke ett enda leende gick öfver hennes 
läppar eller ögon, hon stod der som om hon varit sorgen 
sjelf. Nu öppnade konungen ett litet rum, som skulle vara 
hennes sängkammare; rummet var beklädt med gröna tape- 
ter och liknade helt och hållet hålan, i hvilken han funnit 
henne. På golfvet låg garnbundten, som hon spunnit af näss- 
lorna, och på väggen hängde den redan färdiggjorda pantsar- 
skjortan;. en af jägarne hade nemligen tagit med sig dessa 
saker för det ovanliga i dem. 
»Här kan du drömma dig tillbaka i din förra boning!» 
sade kungen. »Här har du ditt arbete; det kan vara roligt 
för dig att midt i all din prakt tänka tillbaka på fordna 
tider.» 
Då Elisa fick se sitt kära arbete, lekte ett ljuft leende 
omkring hennes mun och blodet återvände till hennes kin-
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.