saren,
och då
' skall
t nåd!
las på
rappa
halfva
nagen.
n som
Hon
hvad
några
nere
hvilar
-.
der-
skalfa
:saren
ir he-
ikter-
im de
ar en
stämt
NÄKTERGALEN.
357
»Nej, det är korna som böla», sade den lilla kökspigan,
vi äro ännu långt ifrån stället.»
Grodorna qväkte i kärret.
Skönt!» sade den kinesiska hofpredikanten, »nu hör jag
10nom, det är alldeles som små kyrkklockor.»
»Nej, det är grodorna», sade den lilla kökspigan. »Men
nu tänker jag att vi snart ska få höra honom.»
Nu började näktergalen sjunga.
Den der är det!» sade den lilla flickan, »kör! hör! och
der sitter han!» och så pekade hon på en liten grå fågel
uppe bland grenarne.
»Är det möjligt!» sade hefkavaljeren, »sådan har jag
aldrig föreställt mig den, hvad den ser simpel ut! Han har
visst mistat sin färg, öfver att se så mycket förnämt folk
hos sig»
Lilla näktergal!» ropte den lilla kögspigan helt högt,
»vår nådige kejsare önskar så mycket att du ville sjunga
för honom!»
»Med mycket nöjel» svarade näktergalen, och sjöng så
alt det var lust åt.
»Det är liksom glasklockor!» sade kavaljeren, »och se
den lilla strupen, hur den arbetar. Det är märk värdigt att
vi aldrig hört den förr! han skall göra en stor succés vid
hofvet hy
Skall jag sjunga ännu en gång för kejsaren?» sade näk-
tergalen, som trodde att kejsaren var med.
»Min förträffliga lilla näktergal!» sade hofkavaljeren, »jag
har den stora glädje att underrätta dig om en hoffest till i