DET 
£ 
SS 
2 
Mm - 
& ' 
() 
00 
dd 
195 
mo 
On 
dem, för 
öfver till 
v snirklar 
som hade 
ima: den 
och ned 
t till lan- 
men ingen 
:ossen satt 
I kistan. 
mla huset, 
" bort de 
krukorna 
2 skåpen. 
som var 
" bestän- 
it henne, 
var bara 
satan se 
fvo sön- 
och kring 
2 Och 
ert hus 
före det, 
hvarest egentligen det gå 
liten trädgård, och ooo 
vinrankor. Framför trä 
en grann jernport; det sg 
och kikade dit in. | 
Och sparfvarne hän 
pratade i öronen på hv 
var icke om det gamla ' 
Så många år hade fc 
växa upp till en hel ka 
sina föräldrar både gl 
blilvit gift och med sin 
huset med trädgården 
medan hon planterade 
ker. Hon planterade d 
till jorden med fingra 
stack sig. Det var någ 
Det var... tänk . 
hade kommit bort der 
var rumlad och tumlad 
den slutligen legat mång 
Och den unga frud 
grönt blad, sedan med i 
ljuf lukt, och det var st 
ur en tung dvala. | 
»Låt mig se på ho 
skakade på hufvudet. — 
den; men han påminnet 
som jag hade, då jag v' 
rå 
- 
E 
I 
v 
&o £ 
(y 
Ne 
eT 
Nu 
120 
NN 
() 
e- 
CN 
N 
NN 
2 
- 
Oo 
Nu 
0 
SS 
ec 
Dn 
T 
e stått, planterades en 
urar slingrade sig vilda 
ett högt jerngaller med 
ut, att folk stannade 
> på vinrankorna och 
de kunde; men det 
unde de icke minnas. 
n lille gossen hunnit 
gtig karl, som gjorde 
. Och han hade nyss 
btat in i det granna nya 
an stod bredvid henne, 
som hon fann så vac- 
hand," och klappade 
vad hvar det? — Hon 
lösa jorden. 
r tennsoldaten, den, som 
jamle mannen, och som 
Ilror och grus, hvarefter 
oldaten, först med ett 
. Denna hade en så 
daten dervid vaknat upp 
unge mannen, log och 
in, »inte kan det vara 
rien med en tennsoldat, 
se.» Och nu berättade 
8 
T 
DD 
N 
CY.