Full text: H. C. Andersens samlade sagor

DET GAMLA HUSET. 
voro mycket frusna; den lille satt och andades på dem, för 
att få en liten tittglugg på isen, för att kunna kika öfver till 
det gamla huset. Der hade nu snön yrt in i alla snirklar 
och inskrifter; den låg högt upp öfver trappan, "liksom hade 
der ingen varit hemma; och der var ock ingen hemma; den 
gamle mannen var död. 
Om aftonen stannade der utanför en likvagn, och ned 
i den bar man den döde i sin kista. Han skulle ut till lan- 
det, att ligga i sin egen graf. Der kördes han nu, men ingen 
följde — alla hans vänner voro ju döda. Den lille gossen satt 
och kysste på fingret, då vagnen aflägsnade sig med kistan. 
Några dagar derefter, blef det auktion i det gamla huset, 
och den lille gossen såg från fönstret huru man bar bort de 
gamle ariddarne och de gamla damerna, och blomkrukorna 
med långöronen, de gamla stolarne och de gamla skåpen. 
Ett kom hit, ett annat dit. Porträttet af henne, som var 
köpt i klädståndet, kom i klädståndet igen, och blef bestän- 
digt hängande der; ty nu mera lefde ingen som känt henne, 
och ingen brydde sig om den gamla taflan. 
Följande vår nedref man sjelfva huset, ty det var bara 
ett gammalt ruckel, sade folket. Man kunde från gatan se 
in i kammaren med gyllenläderstapeterna, som blefvo sön- 
derrifna och slängda hit och dit. Och det gröna på och kring 
altanen, hängde alldeles vildt på de fallande bjelkarne. — Och 
så blef det upprifvet med rötterna. 
Det gjorde godt! sade grannhusen sins emellan. 
IA 
Och der byggdes, i det gamlas ställe, ett vackert hus 
med stora fönster och hvita. släta murar; men framföre det,
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.