DET GAMLA HUSET.
voro mycket frusna; den lille satt och andades på dem, för
att få en liten tittglugg på isen, för att kunna kika öfver till
det gamla huset. Der hade nu snön yrt in i alla snirklar
och inskrifter; den låg högt upp öfver trappan, "liksom hade
der ingen varit hemma; och der var ock ingen hemma; den
gamle mannen var död.
Om aftonen stannade der utanför en likvagn, och ned
i den bar man den döde i sin kista. Han skulle ut till lan-
det, att ligga i sin egen graf. Der kördes han nu, men ingen
följde — alla hans vänner voro ju döda. Den lille gossen satt
och kysste på fingret, då vagnen aflägsnade sig med kistan.
Några dagar derefter, blef det auktion i det gamla huset,
och den lille gossen såg från fönstret huru man bar bort de
gamle ariddarne och de gamla damerna, och blomkrukorna
med långöronen, de gamla stolarne och de gamla skåpen.
Ett kom hit, ett annat dit. Porträttet af henne, som var
köpt i klädståndet, kom i klädståndet igen, och blef bestän-
digt hängande der; ty nu mera lefde ingen som känt henne,
och ingen brydde sig om den gamla taflan.
Följande vår nedref man sjelfva huset, ty det var bara
ett gammalt ruckel, sade folket. Man kunde från gatan se
in i kammaren med gyllenläderstapeterna, som blefvo sön-
derrifna och slängda hit och dit. Och det gröna på och kring
altanen, hängde alldeles vildt på de fallande bjelkarne. — Och
så blef det upprifvet med rötterna.
Det gjorde godt! sade grannhusen sins emellan.
IA
Och der byggdes, i det gamlas ställe, ett vackert hus
med stora fönster och hvita. släta murar; men framföre det,