DEN STÅNDAKTIGE TENNSOLDATEN. 
s 
Den ståndaktige tennsoldaten. 
D.: var en gång fem och tjugu tennsoldater, de voro alla 
bröder, ty de voro födde af en gammal tennsked. Geväret 
höllo de på axeln, och tittade rätt ut; gula och blå i den 
vackra unilormen. Det allra första ord, de hörde här i 
verlden, då locket blef taget af asken, hvari de lågo, var: 
»Tennsoldaterl» det ropade en liten gosse och klappade i 
händerna. Han hade fått dem, ty det var hans födelsedag, 
och ställde dem nu upp på bordet. Den ena soldaten lik- 
nade fullkomligt den andra, blott en var litet olika: han hade