Full text: H. C. Andersens samlade sagor

DEN LILLA SJÖJUNGFRUN. 
ker i grytan, och då det riktigt kokade, lät det, som när 
krokodilen gråter. Slutligen blef drycken färdig, den såg ut 
som det klaraste vatten. 
»Der har du den», sade hexan och skar tungan af den 
lilla sjöjungfrun, som nu var stum, och kunde hvarken sjun- 
ga eller tala. »Om polyperna-skulle gripa efter dig, när du 
går tillbaka genom min skog», sade hexan, »så kasta bara 
en enda droppa af denna dryck på dem, så springa deras 
armar och finger i tusende stycken.» Men det behöfde den 
lilla sjöjungfrun ej, polyperna drogo sig förskräckta tillbaka 
för henne, då de sågo den skinande drycken, som lyste i 
hennes hand, liksom om det varit en tindrande stjerna. Så 
kom hon snart genom skogen, mossen och de brusande hafs- 
hvirflarne. 
Hon kunde se sin fars slott; ljusen voro släckta i den 
stora danssalen; de solfvo visst alla derinne, men hon vi- 
gade dock ej att besöka dem, nu då hon var stum och hon 
ville för alltid gå bort från dem. Hennes hjerta var nära 
att brista af sorg. Hon smög sig in i trädgården, tog en 
blomma från hvar och en af systrarnas blomstersängar, ka- 
stade med fingret tusen kyssar mot slottet och steg upp ige- 
nom den mörkblå sjön. 
Solen var ännu ej uppgången, då hon såg prinsens slott 
och besteg den präktiga marmortrappan. Månen sken klart 
Den lilla sjöjungfrun drack den brännande, skarpa drycken, 
och det gick som ett tveeggadt svärd genom hennes späda 
kropp, hon svimmade dervid och låg som död. Då solen 
strålade öfver sjön, vaknade hon upp, och hon kände en 
svidande smärta, men framför henne stod den vackra, unga 
196
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.