ide sädes-
te hon på,
så myc-
mer, ty
DN.
utstyrsel
de åker-
ille gifta
obstinat,
Det är
spels har
opp både
la
e redan
med ho-
1 varma
a flickan
n sköna
zenom
irmarna
utanför
e torra
ch slog
stod på
får se
TUMME-LISA,
»Qvivitt, qvivittb sade det i det samma öfver hennes
hufvud. Hon såg upp och det var den lilla svalan, som
just kom flygande. Då hon fick se Tumme-Lisa, blef den så
glad; Tumme-Lisa berättade för henne, huru ogerna hon
ville hafva den otäcka mullvaden till man och att hon skulle
bo djupt under jorden, der hon aldrig mer skulle få se sol-
skenet. Hon kunde icke afhålla sig från tårar, då hon tänkte
derpå.
03
»Nu kommer den kalla vintern», sade den lilla svalan,
»jag flyger långt bort till de varma länderna, vill du följa
med? Du kan sitta på min rygg; bind dig bara fast med
ditt skärp, så flyga vi bort från den otäcka mullvaden och
hans mörka stuga, långt bort öfver bergen, till de varma län-
derna, der solen skiner skönare än här och der vi ständigt
ha sommar och vackra blommor. Flyg du bara med mig,
du lilla söta Tumme-Lisa, som har räddat mitt lif, då Jag låg
frusen i den kalla Jorden!»
»Ja, jag vill följa med dig», sade Tumme-Lisa och satte
sig upp på fågelns rygg, med fötterna på dess utbredda vin-
gar, band sitt skärp fast vid en af de starkaste fjädrarna,
och så flög svalan högt upp i luften, öfver skog och öfver
sjö, högt öfver de stora bergen, på hvilka det ligger en be-
ständig snö, och Tumme-Lisa frös i den kalla luften; men då
kröp hon in under fågelns varma fjädrar och stack bara fram
sitt lilla hufvud, för att få se all herrligheten under Sig.
Så kommo de till de varma länderna. Der sken solen
mycket klarare än här, himmelen var dubbelt så hög, och
på kullar och gärden växte de präktigaste gröna och blå
vindrufvor. I skogarna hängde citroner och apelsiner. lJuf-