Full text: Kung Göstas Minne

den foenffa jorden hemfölts, det foenita blodet hade vunnit i 
trömmar få låg jom hög hade fett jin egendom förhärjas, der- 
för att Sverige ide egde en vapenöfvad här och alldeles fatnade 
en flotta. Låten detta bränna fig in i eder fjäl. Peten — och det 
är juft detta 3 lären af Guftaf Wafas förfta tid — att ingen 
börda är få tung font den att bafva förlorat fitt fädernesland, 
men och att den börda fännes lätt, fom man fjelf lägger på fina 
Tudror för att värna om fofterjorden. 
Befrielfen är GBujtaf MWafas förfta ftorverk. Den flår fanffe 
ftarfare i ögonen än öfriga ftyfen af hans lif, och dot är den 
ingalunda hans ftörfta gerning. Ty liffom det är lättare att rifva 
ned än bygga upp, få föreftod fung Göfta nu, då efter vunnen 
ieaer ett tadiamt folk fatte fronan på räddarens hufvud, det 
vårajte värfvet, att ur den förödelje och förvildning, jom följt i 
befrieffefrigets fpår, och ur den upplösning och det fjelfsvåld, fom 
medeltiden leomnat i arf, uppbygga ett nytt Sveriges rife och lära 
ätt folf, att famhällets fafta. grund är lagen. 
tångjamt och under oupphörlig ftrid har detta ffett. Appftudjiag- 
het, fjelfsvåDd, tvedräat, förräderi lyfte gång på gång på hufvudet. 
Än refte man mot honom menigheten i Dalarne, än i Peftergöt 
land, än i Småland. 3 tjugu år har fonungen måft oaflåtligen 
tfämpa för att bevara och betrygga fitt verk. Det är medeltids. 
iamhällets dödstamp vi bevittna: det hade öfverlefvat fig fjelft, 
och den nya tidens födjlopånda var full af fmärta. För kung 
Böffa var den ftrid han i långa år förde mot en mättia fatoljf 
tNyrfa, mot en adel, fom ej lätt alömde medeltidens härligheter 
och mot förvildade folfhopar, fom vänt fig vid trots och fjelfe 
såld, vida mera bitter än den famp, han förut fört mot en öfver: 
mättig yttre fiende. Det har fordrats hans oförfärade finne och 
'raftfulla hand för att öfvervinna desja matter, och med rötterna 
ryda upp allt detta ogräs; fom en fader tuftar fina barn bar 
han upptuftat det fvenffa folket och lärt det att öfvervinna fig 
jelft famt fänna fig fjelft. Men flutligen randades och den dag, 
oå detta folk fullt och tadfamt erfände, att det i honom funnit 
in herre och fonunag.
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.