pl
LE
nä
|t-
T-
'rTe
27
Pe
13
ns
id-
T-
tör
»m
en
en
PP
to
eh
1 ed
ng
wD-
a i
lja
de
nu
en.
200
de
vre
Del Ponte kom undan, men hans stallbroder Bap-
tieta blef tillfångatagen och hängd, efter det man i
hans fickor hade påträffat papper, som bevittnade hans
förräderi.
Ett annat försök — att döda konungen medelst
ett förgiftadt bref, eller ett dolkstygn — äfvenledes
på anstiftan af jesuiterna — blef genom Oxenstjernas
vaksamhet upptäckt och tillintetgjordt.
Gustaf Adolf, som oförskräckt gick framåt, eröfrade
Demmin och Stargard, dervid biträdd af sjelfva inne-
vånarne, för hvilka befrielsehären var välkommen. I
Pommern var sinnesstämningen mot de kejserlige för
dessa ganska missgynnande; sjelfve de katholska hi-
storieskrifvarne säga skälet dertill vara att söka i
deras grymheter och utpressningar, hvarmed de öfver-
allt uppretade folket. Wallensteins armé, befriad från
den starka hand, som höll vilddjuret i tygeln, hade
sin lust i laster och brott. Svenskarna deremot stodo
under sträng disciplin. De böne- och andaktsstunder,
som dagligen höllos, väckte förvåning, särdeles i Pom-
mern. Innevånarne betraktade svenskarne som deras
befriare från det kejserliga oket.
Vintern började, året 1630, redan i Oktober. De
kejserlige hoppades då få hvila sig; men svenskarne,
vana vid sina bistra vintrar hemma i norden, ville ej
veta af någon hvila, utan stormade, vid sjelfva jul-
tiden Greiffenhagen, hvarvid den kejserliga fältmar-
skalken Schaumburg, som hade öfvertagit Contis plats,
sprängde krutkammaren i luften och kastade kanonerna
i sjön, samt begaf sig derefter på flykt till Kästrin.