Namnkunniga skotska öfverstar voro Hepburn, Patrik 
Ruthwen och Alexander Lesslie. 
Det förnämsta regimentet bland fotfolket var det 
gula regimentet, hvilket konungen kallade sin hufvud- 
kudde, på den han lugnt kunde hvila, och som i början 
kommenderades af Teuffel, sedan af Nils Brahe, då de 
äfven kallades Brahes gula gossar. Vidare det blåa 
regimentet under öfverste Winckel. Derefter den 
svenska brigaden, så kallad, emedan uti densamma 
insattes endast infödda svenskar, såsom dalkarlar, 
vestgötar och finnar, då deremot till de gula och blå 
äfven värfvades utländingar; så den gröna brigaden, be- 
stående af skotska regimenten, anförd i början af 
Hephurn, sedan af Wildenstein. Så den hvita briga- 
den, under Damitz, Witzthurn och sist under Burth, 
samt slutligen den röda brigaden och det svarta regi- 
mentet, så kallade efter sina fanor. Det bästa kaval- 
leriet var det finska, samt dernäst vestgötar och små- 
länningar. Det var i spetsen för detta sistnämnde 
regimente som konungen fann sin död. 
Hela hären var tapper och modig och hölls — åt- 
minstone så länge konungen lefde — i sträng disciplin. 
Att tala om alla anförarne för den fiendtliga hären 
skulle här taga alltför stort utrymme i anspråk. Om 
en bland dem har dock redan blifvit taladt och skall 
hädanefter ofta talas, nämligen om Albrecht Wenceslaus 
Eusebius, friherre af Wallenstein, hvilken i det trettio- 
åriga kriget spelade en sådan vigtig och framstående 
roll, att han icke kan förbigås. 
Wallenstein (de nyare biograferne kalla bonom 
Waldstein) var född i Prag den 14 Sept. 1583, och