126
Gustaf Adolf delade sin armé utanför Windsheim:
8,500 man, under hertig Bernhards kommando, tågade
till Kissingen, för att betäcka Main samt för att gifva
akt på Wallenstein och hans företag. En annan skara,
under Banérs befäl, tågade till Rothenburg, för att
hindra fienden från att falla in i Wärtemberg. Kon-
ungen sjelf vände sig ännu en gång till Närnberg,
för att besigtiga lägret, som hade kostat så mycket
blod.
En stor sten, som Altringer hade låtit nedvälta
från det gamla fästet och som konungen begagnade i
sitt tält, som bord, fick sedan namn af Schweden tisch
(svenska bordet).
Hela trakten, rundt omkring, blef strängt tagen i
anspråk, dels genom talrika inqvarteringar, dels genom
leverering af spanmål och annan proviant.
Den 21 Sept. var konungen redan i Dinkelsbihl
och den 24 höll han, tillika med drottningen, sitt intåg
i Nördlingen. Maria Eleonora ledsagades af tio ut-
märkt praktfullt klädda drabanter, som buro förgylda
partisaner. Dessutom hade hon en svit af damer i
aderton ekipager samt tjugunio vagnar, som tomma
följde efter.
I Nördlingen belönade konungen en protestantisk
bekännares trohet. Det var en magister Stephan
Wechsler, som vid pfalzgrefve Wolfgang Wilhelms
öfvergång till katholicismen, icke — trots de mest
lysande löften — hade kunnat förmås till affall från
den lutherska läran, utan heldre gått i landsflykt.
Gustaf Adolf fick veta detta af sin hofpredikant Fa-
bricius, som ständigt åtföljde honom, och han utnämnde