Full text: Gustaf II Adolf

ke 
LL 
gripne och dömde att afrättas. En af dem hade då, 
i hopp att genom nytt bedrägeri kunna rädda sitt lif, 
upptäckt sin konungs hela plan, ehuru detta dock 
ingalunda räddade honom. 
Wallenstein gaf den bestämda befallningen, att 
anfallet skulle afslås, men att ingen truppafdelning 
skulle få lemna lägret. I trots häraf uppstod dock 
en ryslig förvirring då kulorna från svenskarnes skott 
började susa genom tälten och hvita brigaden hade 
stigit öfver vallen, sändande ett kulregn öfver den ännu 
i största oordning fram och åter löpande fienden. 
Denna förvirring varade dock endast en kort stund. 
Öfverstarne Caraffa, Coloredo och Gallas hade i hast 
samlat sina regimenten, hvilka framträngde i täta 
skaror och jagade svenskarne tillbaka öfver bröst- 
värnet, så att de ledo en betydande förlust. Väl för- 
söktes en ny stormning, men äfven den blef tillbaka- 
slagen. Den började striden kunde icke genast af- 
brytas och valplatsen höljdes med döda, tills ändtligen 
Gustaf Adolf drog sig tillbaka och kamperade vid 
stranden af Regnitz, tätt intill det fiendtliga lägret. 
Han hade förlorat 2,000 man och många högre 
officerare; men förlusten på Wallensteinska sidan var 
äfvenledes ganska betydlig. Bland andra hade deras 
mest erfarne anförare, Cronberg, den så kallade oöf- 
vervinnelige, fallit. 
Wallenstein skref till kejsaren: "Nu, ändtligen, 
har svenska konungen stångat hornen af sig”. 
Nu började åter det förra "hungerkriget”. Gustaf 
Adolf öfvertygade sig om att Wallenstein icke skulle 
lemna sitt läger, samt att hans egen armé hade genom
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.