121 
Han drog med sin armé förbi det befästade Närn- 
berg och gick vid Stein öfver Regnitz. Vester om 
flodstranden låg en kulle, Aspachshöjden, hvartill slöto 
sig tvenne andra, höga kullar. Den högsta och bran- 
taste hade på sin topp en qvarlefva efter en förfallen 
borg, kallad Burgstall, eller det gamla fästet. Här 
lägrade Wallenstein sig uti en ställning som var 
ointaglig. 
Gustaf Adolf tågade med sin armé, ungefär 20,000 
man, öfver Donauwörtb och Dillingen till Förth vid 
Närnberg, der hertig Bernhard med sin skara förenade 
sig med honom. Till de utskickade från rådeti Närn- 
berg, som bådo honom hedra deras stad med sin när- 
varo, yttrade han: "Mina herrar, det är ett nöje, som 
jag visst icke vill afsäga mig; men för närvarande 
längtar jag att se Wallenstein, heldre än Närnberg”. 
Och så drog konungen vidare och inrättade sitt 
läger så, att det låg jemnt en timmas väg aflägset 
från Wallensteins. Bådas läger voro med stor konst 
befästade. 
Så stodo dessa båda, sin tids största fältherrar, 
i sina förskansade läger noga observerande hvarandra. 
Små skärmytslingar levererades, enär smärre trupper 
vid fourageringar nödvändigt måste mötas. Dervid 
utmärkte sig förnämligast kroaterna under TIsolanis 
befäl, hvilka för sina djerfva och ganska ofta lyckade 
öfverrumplingar fingo namn af "svenskarnes gissel”. 
Men svenskarne voro ej mindre djerfva, och en gång 
borttogo de från Wallenstein en transport af flera 
hundra kreatur och öfver tusen vagnar munförråd. 
Bland dem som på svenska sidan mest utmärkte sig