Gustaf Adolfs ungdom, och hans anträde 
till regeringen. 
ia skriftställare, som till efterverldens beun- 
dran framställt Gustaf Adolfs lif, handlingar 
och bragder, hafva, hur olika åsigter de än låtit 
framskymta, och hur de än lutat åt det ena eller 
andra partiets sida, likväl endrägteligen sammanstämt 
i hans beröm. 
Den verkligt konungslige Gustaf I hade vid 
sin död efterlemnat fyra söner, Erik, Johan, Mag- 
nus och Carl. Erik, som ärfde throncen efter fadren, 
hade en mängd olycksöden och dog slutligen i fängelse 
1578, som det påstås af förgiftning. Johan, som efter 
honom var konung, under namn af Johan III, dog 1592 
och efterlemnade tvänne söner, en med hvardera af 
sina gemåler, hvaraf den äldste, Sigismund, då redan 
var fullvuxen, ja till och med konung i Polen, den an- 
dre, Johan, ännu ett barn. 
Att Sigismund blef sin faders efterträdare äfven på 
Sveriges thron var naturligt, dock blef han det endast 
med vissa vilkor, af hvilka det förnämsta var, att han 
skulle bibehålla den lutherska läran, ren och oförfal- 
skad, samt ett annat, att han ej åt utländingar skulle 
förläna sysslor eller äreställen inom vårt land. 
Gustaf II Adolf.