DEN VITA DÖDEN
och
de
Ta
ökte
flo-
om
EN NATTLIG FÄRD TILL CZERNO-
WITZ.
PY)-
ede
stört
man
ver-
Jag
ama
iets-
net,
tals
88,
sN andre augusti led mot sitt slut.
För de österrikisk-ungerska trup-
perna hade det varit en betydel-
sefull, men också en ansträngande
dag. Först en visserligen kort, men häf-
tig strid vid Komarestie Slobodzia, sedan
en svår marsch över dammiga vägar, under
glödande sol. För utvilade trupper är slikt
en bagatell, men för sådana, som ha mer än
en veckas strider och långa marscher bakom
sig, är varje ny kilometer ofta ett nytt kraft-
prov. Trots detta, trots att de allra flesta
nog helst skulle velat sträcka ut sina trötta
lemmar i någon skogsdunge, fanns det ingen,
som icke till det yttersta gjorde sin plikt.
När kommandoorden föllo, sattes de Järnskod-
da klackarna i marken så att dammet yrde och
marschen anträddes, taktfast och jämn som
hade det gällt en parad. Snart tog också nå-
Bon upp en av de tusentals soldatvisor, som