GUNNAR BERNDTSON
Och en djärv krabat till på köpet! Håller
sig på knappa trehundra meters höjd.
Avsikten är tydlig: bombkastning.
Fångarna löpa åt alla håll, som en flock
skrämda höns, tyskarna söka skydd under
några träds lummiga kronor. Själva ämna
vi följa de sistnämndas exempel, men ha en-
dast hunnit avlägsna oss några meter, då den
första bomben visslar.
Raskt ned på magen.
Ett par sekunder förgå, sedan höres en häf-
tig detonation.
Vi ha klarat oss, huru är det med de övriga?
All right. Bomben har endast rivit ett
stort hål i marken på ett ställe, där ingen be-
fann sig. Nummer två följer, resultatet är
ungefär detsamma. Och så är flygaren utom
synhåll och italienarna behöva icke längre
frukta att falla offer för sin landsmans blod-
törst. För den här gången åtminstone äro de
räddade.
Det börjar skymma, vi måste tänka på att
uppsöka vårt kommando. Ännu en gång gå
vi in i byn, fram till kyrkan, i vilkens närhet
""divisionen skall ha sitt säte. Under en
halvtimma irra vi hit och dit, men ingen kan
ge oss besked och ingen divisionsflagga står
att finna. Då påträffa vi slutligen en kapten,
— 116 —