63 
stämning, och det gick så långt, att de medföljande 
svenska officerarna vägrade att vidare taga del i 
den planerade visningen av officerslägren med de- 
ras invånare. 
I samband med en av mina Tysklandsresor sökte 
jag och erhöll även tillfälle att göra ingående jäm- 
förelser med förhållandena i tyska fångläger. Man- 
skapsläger hade jag tidigare besökt i Tyskland, 
men officersfånglägren hade man inte visat, som 
man sade av hänsyn till fångarna. Mellankomman- 
de hinder, för vilka jag själv uteslutande bär en in- 
direkt skuld, korsade mina planer. Med så mycket 
större glädje mottog jag därför senare en inbjud- 
ning från det tyska krigsministeriet att komma 
över för att göra mina små studier. 
Det tyska krigsfångeväsendet utgör en under- 
avdelning av krigsministeriet. Som avdelnings- 
chef står överste Friedrich med major Pabst von 
Ohain som närmaste man. Jag skall inte förlänga 
en tämligen enformig berättelse med utvikelser från 
ämnet, men jag kan inte underlåta att påpeka, att 
dessa båda herrars personer för mig kommit att 
stå som betecknande för hela denna tyska organi- 
sation. Båda herrarna äro framstående officerare 
med riklig krigserfarenhet. Jag vet särskilt, att 
major Pabst med synnerlig förtjänst gjort större