63
stämning, och det gick så långt, att de medföljande
svenska officerarna vägrade att vidare taga del i
den planerade visningen av officerslägren med de-
ras invånare.
I samband med en av mina Tysklandsresor sökte
jag och erhöll även tillfälle att göra ingående jäm-
förelser med förhållandena i tyska fångläger. Man-
skapsläger hade jag tidigare besökt i Tyskland,
men officersfånglägren hade man inte visat, som
man sade av hänsyn till fångarna. Mellankomman-
de hinder, för vilka jag själv uteslutande bär en in-
direkt skuld, korsade mina planer. Med så mycket
större glädje mottog jag därför senare en inbjud-
ning från det tyska krigsministeriet att komma
över för att göra mina små studier.
Det tyska krigsfångeväsendet utgör en under-
avdelning av krigsministeriet. Som avdelnings-
chef står överste Friedrich med major Pabst von
Ohain som närmaste man. Jag skall inte förlänga
en tämligen enformig berättelse med utvikelser från
ämnet, men jag kan inte underlåta att påpeka, att
dessa båda herrars personer för mig kommit att
stå som betecknande för hela denna tyska organi-
sation. Båda herrarna äro framstående officerare
med riklig krigserfarenhet. Jag vet särskilt, att
major Pabst med synnerlig förtjänst gjort större