0 
En dag blev jag frågad, om jag ville följa med 
»u-119» på dess förestående resa till spärrzonen. 
Jag kände väl båtens officerare, sedan vi kamperat 
ihop i flera dagar. Båten hade legat hemma i ett 
par veckor och skulle nu för sjunde gången vända 
åter ut till slagfältet och närmare bestämt farvatt- 
net norr om Skottland. Naturligtvis sade jag med 
glädje ja. Vi skulle först inne på tyskt vatten prö- 
va våra maskiner och instrument för att sedan 
sticka ut till havs. Efter en dag därute skulle jag 
hämtas av en utskickad torpedbåt. 
Till formen är »u-119» byggd som alla andra 
moderna u-båtar. I mitten reser sig det kraftiga 
styrtornet, därifrån båten manövreras och striden 
ledes i övervattensläge. Det är bepansrat och står 
emot även kraftig eld. Över styrtornet sticka peri- 
skopen högt mot höjden likt ett par kraftiga 
master. Betydligt högre räcka emellertid de verk- 
liga masterna, som dock i vanliga fall genom en 
sinnrik anordning äro fällda omkull utefter däcket, 
men som kunna resas för några ögonblick och möj- 
liggöra gnistförbindelse på snart sagt vilket avstånd 
som helst. 
Redan i krigets början fick u-båten kanoner till 
försvar och anfall i övervattensläge. »U-119» har 
två kanoner, därav en, som ligger högt i klass bland