10
utan tvifvel ansåg som ett godt och lyckosamt verk; de
äga därjämte uppenbarligen det syftet att i förväg hos Karl
XI väcka en gynnsam stämning och om möjligt afleda hans
uppmärksamhet från de medgifvanden, som äfven Bielke å
sin sida för det stora målets vinnande hade ansett sig
böra göra!
En utförlig redogörelse för hela sin underhandling af-
gaf Bielke först i tvenne skrifvelser från Stettin af 18 och
25 juli? Det framgick däraf, att uppgörelsen trots god
vilja hos underhandlarne å ömse sidor icke kommit till stånd
alldeles utan svårigheter. Att Bielke fått befallning att taga
hvarje ändring i 1686 års allians ad referendum väckte
misstämning hos brandenburgarne: i första ögonblickets
hetta såg Danckelman häri blott ett höfligt afslag och fann
sig däri styrkt af den uppfattning, han hyste om förloppet
vid det tidigare försöket att få förbundet förnyadt i Stock-
holm ?. För kurfursten var missräkningen så mycket känn-
barare, som den oväntade tidningen om Savojens särfred
med Frankrike åter ryckte närmare hans resa till Kleve, från
hvilken han icke trodde sig kunna återkomma till Berlin
förrän vid årets utgång; under ett samtal i vagn på väg till
Fuchs” egendom en mil från Berlin yppade han för Bielke
sin misstanke, att någon funnes, som vid svenska hofvet
sökte hindra det goda förtroendet mellan Sverige och Bran-
denburg 4, Slika föreställningar sökte Bielke att skingra,
! Bielke till K. M. Berlin 5 juli, 12 juli (eg.), Stettin 18 juli 1696.
'Se ock Utr. Reg. 22 juli: till Bielke. Om Danckelman och Fuchs jfr
Emil Olmer, Konflikten mellan Danmark och Holstein-Gottorp 1695
—1700, I s. 148 (Göteborg 1898).
2 Den förra, på tyska, rör gränsrecessen m. m., den senare, som
är skrifven egenhändigt och på svenska, rör alliansen.
3 Jfr ofvan s. 08.
+ Afresan till Kleve utsattes sedan till den 11, för att kurfursten
den 20 skulle kunna vara framme. Detta beslut framkallades enligt
Bielkes tro af bref fran konungen af England, och enligt Danckelmans
uppgift inverkade ocksa hänsyn till hannoverske kurfurstens svaga
