28
stranden iakttagit det stora sanatoriet. Vi-
dare bär det norrut. Nu möta vi en annan
fältgrå bil, som har samma hastighet som
vår. Det blir 18 mils fart vid mötesögon-
blicket. Amerikanen blottar förtjust sitt
breda bröst, vilket går mycket enkelt till.
Han är naken omedelbart under den svarta
sporttröjan. Mu se vi Namur. Dalen rul-
lar upp sig, och det är som om staden sprun-
ge ned mot oss.
Efter middagen, då vi sitta i samspråk
med kaptenen, vår värd i Namur, frågar jag
honom, vad han kände i sin första strid.
Han är i det civil” livet en vittberest indu-
striman, ledare för ett större etablissemang
någonstädes 1 trakten av Hamburg. Han
känner Sverige och många svenskar.
I själva striden ände jag icke mycket,
men natten före. Då håller den civiliserade
människan räkenskap med sig själv inför
det som förest: > Tanken att man innan
nästa <> cnnit gå ner, skall ha dödat en
medrr ” > är icke behaglig. Men sedan
stri. >ynt och allt omkring en sam-
ver: vu. stt mål, segern, då störes man
icke längre av obehöriga betänkligheter. Då