O5
ningen flamma eldkvastarna vid utslaget,
sprutande sina gnistor utåt det vida rum-
met, 1 vars bortre del plåtar valsas under
öronbedövande hammarslag. Etablisseman-
gets anor sträcka sig tillbaka ända till 1817
elier nära hundra år.
Från Cockerill åka vi vägen i stora sick-
sackslingor upp mot ett av forten.
Här ligga två gravar, den ena 50 meter
lång inom gjutjärnsstängsel och täckt av
blommor. Längs ena långsidan löpte en list
i tre färger, svart, gult och rött, och här
voro 212 belgiska soldater jordade. Några
steg därifrån fanns en annan grav, som
gömde ett tjugutal tyska soldater. Mellan
båda gravarna växte en åldrig bok och un-
der det trädet hade på årsdagen av striden,
den 6 augusti, den belgiske biskopen (évé-
quen) hållit »eine wunderbar schöne Rede»
ett underbart vackert tal över båda länder-
nas fallna!
Detta framhålles av tyskarna som ett be-
vis för att även bland de belgiska prästerna
en ädlare uppfattning omsider börjat göra
sig gällande och mindre bitterhet.