69 
ilska, Nar I 
kala ; 
den ex, för 
D0d, — Nah, 
= Öd plu 
re med Indie. 
Temot ersätta 
eslindigt med 
20 karl enn 
an olla MT 
XM. UM? 
om ell MI 
AA hugdui 
4 Of 
«), gir ONT 
«åf 
a 
NV! 
r |. 
skipa, ver skipum, ek skipa'sa, ver skipu'gum; icke 
en gång de som hafva väsendtligt o, föråndra det till 
a, änskönt det uv i ändelsen, som synes hafva föran- 
låtit aptagandet af 0 i hufvudstafvelsen, 'bortfal- 
ler, och ändelsen innehåller a, t. ex. ek fjötra, 
ver fjötrum, ek fjötraga, ver fjötrusum, 
fjötrat. 
133. Den andra Classen har några irregulari- 
teter, som. merändels härleda sig deraf, att dess igen- 
kännelsevocal (-7) bortfaller i imperfectum och partic. 
pass.! framför ändelsen, hvars consonant då kommer 
att sammanstöta med rotens sista consonant. Denna 
förenklas då vanligen hos de gamla, i fall den var 
dubbel, såsom: 
byggt, bygga, "=  bygt, -gdr, 
hnykki; hnykta, hnykt, -ktr, 
kippt, kipta; kipt, -ptr, 
kenni kenda, kent, -dr 
stemmi, stemda, stemt, -dr 
hvessi,. hvesta, hvest, -tr 
134. På ändelsen inverkar ännu mera rotens sista 
consonant; den blifver näml. -ta efter p. t. k.s.; -da 
efter hb, 8 (som då sjelf förvandlas till d), fl, gl, fn, en, 
m; -8a efter f, 2, r,och hvarje vocal; men mister helt 
och hållet sitt Z efter tt eller Z med en annan CONnsO- 
nant förut, sitt -d efter nd och dyl. ; sitt 8 efter r'$, 
såsom :. 
steypi, — steypta, steypt, -ptr, pt; 
velti, veitta. veitt, -ttr, - Itt;