Full text: Kort Anvisning till Fornnordiska Språket

ha 
, 4 
+ 
-um, ut, väl äro för det mästa falska, hvarest de 
förekomma uti sagorna , isynnerhet hos skalderna , t. 
ex. verom Hk. I. 163 rad. 3. , hvarest den enda per- 
gamentsboken (E) har vårom 1 indic: mod. — Detta 
gäller för alla conjugationerna. 
129. Det är märkeligt att imperat. mod. i plur. 
1. och 2. personen alltid öfverensstämmer med indica- 
tivus, icke med praes. coujunct. — Deremot ersättes 
den tredje personen i begge numeri beständigt med 
coujonctivi modi; t. ex. Nj. p. 67: köllum karl enn 
skegglausa! och Sverriss p. 185: 
Tynom Birkibeinum! 
beri Sverrir hlut verra! o. S. V. 
130. Uti verba reciproca finner man ofta både i 
praes. och imperf. plur. åndelsen i 1. personen. -umst, 
använd i första personen i singul., såsom: eigi ber- 
jumst ek, Fornm, Säg. VI: 29. ek hugs umst, 
Snorra E. 97. 
131. Plur. ändelser bortkasta i första perso- 
nen -m, i andra poarsonen -—-£ (8); när pronomina 
följa omedelbarligen efter. Doatta äger alltså isynner- 
het rum i imperat. mod. såsom megu ver, megu 
Pit, Nj. 17; föru ver! fari Per! stundom fastän 
pronomen år utelemnadt: Men denna regel åsidosättes 
ofta i många goda handskrifter. S 
132. Den första classen är mycket regelrätt; 
naturligtvis emottaga de ord, som icke hafva -a i 
hufvudstafvelsen , ingen vocalförändring der, t. ex. ek 
skip? 
o ” . 
0) jnsköt 
lät 0 
ler, och X 
ge! före 
fjärat. 
133, 
1 
teter , Som A 
”kännelseroca 
pass framld 
"att samma” 
förenklas d 
dubbel. såsor 
DEN 
bovkkr 
käpp, 
kenni 
stemmi, 
bvegel, 
MN 
COnsonant « 
efter | x. 
ns -Yq L 
och hållet 
Tant förmt 
Bo » 
Seypi. 
NS
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.