Ern, DN, 
I 
[sig], 
Ip 
Pl 
ik (ste) 
IN 
Nn ryållag 
su. Den 
3. 
4 bl il 
i 
i) 
a 
HU 
kur 
1 
2 
JF 
De tre första declineras såsom artikeln (74.)' 
med den skilnad, att de få dubbelt ?t i neutr. , och 
tonteknas i alla de casus, der ett enkelt n följer ef- 
ter z> alltså 1 genet. mins, mins, minnar. De 
fyra sista gå såsom vanliga obestämda adjectiver , med 
den skilnad att de i accus. mascul. få blott -2 (i stäl- 
let för -an), alltså okk arn (icke okkaran), 
värn (icke vå ran) o. s. Vv. För öfrigt samman- 
dragas de tre tvåstafviga orden såsom vanligt , alltså 
i dat. okkru, okkrum, okkari, 0. S. V.. | 
107. Pronomina demonstrativa äro först det 
irreguliera pat, så, su, eller 1 commun. gen. sjä, 
och det deraf bildade petta, pessi, pessi, hvil- 
ka gå på följande sätt: 
Sing. Nom. pat, 
Ace. pat, 
Dat. pvi, 
Gen.  Pess, 
Plur. Nom. pau, 
Ace. Pau, 
Dat. peim, 
Gen. Peirra, 
Sing. Nom. petta, j 
Ace.  petta, - 
Dat. pessu , 
Gen.  Pessa, 
Plur. Nom. pessi), | 
så , 
på, 
peirri, 
Ppeirrar, 
per, 
per, 
peim, 
peirra. «= 0 
pessi: ; . 
pessa, = 
pessi (-arri)3,. 
Ppessar (-arrar), 
pessar ,