i
« brul nd
tt d tll
la (för vel,
för g eräsk
0 såsom fy
illet för
od , Then |
uket deraf
"ex som
og med
1 UY
val
Ilninhet
du En vw
och NN äv
teet
las (lb
da flödet”
105) sell
ng uttalet,
åf
sen
finit"
vär 95
sonater, .
| nen af
t. ex. ask-a, sett-u, höfö-in-u, vild-i,
marg-ir, hest-ar. "Detta är regeln för ordens
delning vid .slutet af en rad. -
29. Härifrån undantagas dock vanligen 7 och v,
hvilka räknas till den följande vocalen', såsom: legg-
jum, högg-va; — så ock alltid r, söm aldrig slu-
tar sig tätt till en föregående consonant (så vida det
icke alldeles sammansmälter med en: sådan, 't. ex.
steinn, grenon, hell, full, jfr nr 39), utan
antingen läses: öfver på den. följande vocalen, eller; i
brist af en sådan, bildar nästan en egen stafvelse,
såsom: ved-rit, ved-r, al-r,set-r. I det föl-
jande betecknas detta r. med v.
30. Hufvudtonen faller alltid på den första staf-
velsen d ordet t. ex. vEr-a l d-ar-inn-ar, verl-
dens 3. bitonen faller 1 tre- och fyrstafviga ord vanfi-
gen på nästsista safvelsen (penultima), t. ex... Upp-
lend-ing-ar, vin-ått-a, svärädi, men icke
på sista utan i sammansatta ord , uti hvilka den sista
delen är enstafvig, t. ex. Konungsson. ee
II. Ljudskifte eller bokstafsförändring.
I. den. fornnordiska böjningen (decelinatiohen och
conjugationen ). så. väl som i härledningen "). spelar
bokstafs- , i synnerhet. vocal-förändringen , en ganska
vigtig rol... ee
+) Alm quist nyttjar benämningen utledning , "hvilken ge-
nast synes stötande.