i 
« brul nd 
tt d tll 
la (för vel, 
för g eräsk 
0 såsom fy 
illet för 
od , Then | 
uket deraf 
"ex som 
og med 
1 UY 
val 
Ilninhet 
du En vw 
och NN äv 
teet 
las (lb 
da flödet” 
105) sell 
ng uttalet, 
åf 
sen 
finit" 
vär 95 
sonater, . 
| nen af 
t. ex. ask-a, sett-u, höfö-in-u, vild-i, 
marg-ir, hest-ar. "Detta är regeln för ordens 
delning vid .slutet af en rad. - 
29. Härifrån undantagas dock vanligen 7 och v, 
hvilka räknas till den följande vocalen', såsom: legg- 
jum, högg-va; — så ock alltid r, söm aldrig slu- 
tar sig tätt till en föregående consonant (så vida det 
icke alldeles sammansmälter med en: sådan, 't. ex. 
steinn, grenon, hell, full, jfr nr 39), utan 
antingen läses: öfver på den. följande vocalen, eller; i 
brist af en sådan, bildar nästan en egen stafvelse, 
såsom: ved-rit, ved-r, al-r,set-r. I det föl- 
jande betecknas detta r. med v. 
30. Hufvudtonen faller alltid på den första staf- 
velsen d ordet t. ex. vEr-a l d-ar-inn-ar, verl- 
dens 3. bitonen faller 1 tre- och fyrstafviga ord vanfi- 
gen på nästsista safvelsen (penultima), t. ex... Upp- 
lend-ing-ar, vin-ått-a, svärädi, men icke 
på sista utan i sammansatta ord , uti hvilka den sista 
delen är enstafvig, t. ex. Konungsson. ee 
II. Ljudskifte eller bokstafsförändring. 
I. den. fornnordiska böjningen (decelinatiohen och 
conjugationen ). så. väl som i härledningen "). spelar 
bokstafs- , i synnerhet. vocal-förändringen , en ganska 
vigtig rol... ee 
+) Alm quist nyttjar benämningen utledning , "hvilken ge- 
nast synes stötande.