Full text: Kort Anvisning till Fornnordiska Språket

101 
” tila; ng 
i Eonedngr hy 
"tl lan, 
Ampliogg ud 
hip; Kom 
Ita. SST snön, 
2 förer komom 
rt då ven 
23 emedan 1yel 
Femte Afdelningen. 
Versbyggnaden: 
175. De gamla skaldernas vers 'kunna- hänföras 
till tre hufvudarter efter de tre slags rim, som ut- 
göra hufvudsaken i den gamla 'skaldekonsten. De in- 
delas älla uti sångvers eller stropher (visa, staka), 
vanligen på 8 rader eller särskilda verser. Fyra vers- 
rader utgöra alltså en. talfstroph (visuhelmingr), och 
hälften häraf åter en fjerdedels stroph (visufjörSungr). 
De särskilda versraderna = (visuors) äro vanligen 
korta; de längsta utgöra endast fyra pedes, och hafva 
aldrig afskäring eller cesur. 
176. De två versrader, som utgöra en fjerdedels 
stroph, äro alltid förbundna med bokstafsrim , som 
består deruti, att tre ord af betydlig vigt hafva sam- 
ma begynnelsebokstaf. Af dessa tre ord skall det ena 
finnas främst i andra raden; det anses för att inne- 
hålla hufvudstafven, "hvarefter de två, som begge 
måste befinna sig i första raden, skola rätta sig; dessa 
säges derföre innehålla bistafvarna. "I korta vers har 
man dock ofta låtit nöja sig med en bistaf i för- 
sta raden. = Är hufvudstafven sammansatt såsom sp, 
st eller dyl, så har man sökt att göra bistafvarna öf- 
verensstämmande dermed; men om" hufvudstafven är 
en vocal eller diphtong; så anses det såsom rättast att 
bistafvarne icke äro likaljudande , såsom: 
Stendr Angantyrs 
ausinn meöldu
	        
Waiting...

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.