101 
” tila; ng 
i Eonedngr hy 
"tl lan, 
Ampliogg ud 
hip; Kom 
Ita. SST snön, 
2 förer komom 
rt då ven 
23 emedan 1yel 
Femte Afdelningen. 
Versbyggnaden: 
175. De gamla skaldernas vers 'kunna- hänföras 
till tre hufvudarter efter de tre slags rim, som ut- 
göra hufvudsaken i den gamla 'skaldekonsten. De in- 
delas älla uti sångvers eller stropher (visa, staka), 
vanligen på 8 rader eller särskilda verser. Fyra vers- 
rader utgöra alltså en. talfstroph (visuhelmingr), och 
hälften häraf åter en fjerdedels stroph (visufjörSungr). 
De särskilda versraderna = (visuors) äro vanligen 
korta; de längsta utgöra endast fyra pedes, och hafva 
aldrig afskäring eller cesur. 
176. De två versrader, som utgöra en fjerdedels 
stroph, äro alltid förbundna med bokstafsrim , som 
består deruti, att tre ord af betydlig vigt hafva sam- 
ma begynnelsebokstaf. Af dessa tre ord skall det ena 
finnas främst i andra raden; det anses för att inne- 
hålla hufvudstafven, "hvarefter de två, som begge 
måste befinna sig i första raden, skola rätta sig; dessa 
säges derföre innehålla bistafvarna. "I korta vers har 
man dock ofta låtit nöja sig med en bistaf i för- 
sta raden. = Är hufvudstafven sammansatt såsom sp, 
st eller dyl, så har man sökt att göra bistafvarna öf- 
verensstämmande dermed; men om" hufvudstafven är 
en vocal eller diphtong; så anses det såsom rättast att 
bistafvarne icke äro likaljudande , såsom: 
Stendr Angantyrs 
ausinn meöldu