101
” tila; ng
i Eonedngr hy
"tl lan,
Ampliogg ud
hip; Kom
Ita. SST snön,
2 förer komom
rt då ven
23 emedan 1yel
Femte Afdelningen.
Versbyggnaden:
175. De gamla skaldernas vers 'kunna- hänföras
till tre hufvudarter efter de tre slags rim, som ut-
göra hufvudsaken i den gamla 'skaldekonsten. De in-
delas älla uti sångvers eller stropher (visa, staka),
vanligen på 8 rader eller särskilda verser. Fyra vers-
rader utgöra alltså en. talfstroph (visuhelmingr), och
hälften häraf åter en fjerdedels stroph (visufjörSungr).
De särskilda versraderna = (visuors) äro vanligen
korta; de längsta utgöra endast fyra pedes, och hafva
aldrig afskäring eller cesur.
176. De två versrader, som utgöra en fjerdedels
stroph, äro alltid förbundna med bokstafsrim , som
består deruti, att tre ord af betydlig vigt hafva sam-
ma begynnelsebokstaf. Af dessa tre ord skall det ena
finnas främst i andra raden; det anses för att inne-
hålla hufvudstafven, "hvarefter de två, som begge
måste befinna sig i första raden, skola rätta sig; dessa
säges derföre innehålla bistafvarna. "I korta vers har
man dock ofta låtit nöja sig med en bistaf i för-
sta raden. = Är hufvudstafven sammansatt såsom sp,
st eller dyl, så har man sökt att göra bistafvarna öf-
verensstämmande dermed; men om" hufvudstafven är
en vocal eller diphtong; så anses det såsom rättast att
bistafvarne icke äro likaljudande , såsom:
Stendr Angantyrs
ausinn meöldu