ORATIO HE MM I N G I GADD CONTRA DANOS
61
örorsaakett att vpsättie them enn hund för enn konung. Män huad wele wi her vttaff anneth förmerckie, än
att hann medh thenne gerningh wille läthe thette högferdighe och bedregelige folck förnimme theris wan-
macth och ther medh thess [o: thesto] openbarlighefre] straffes, att theris hoffmod och ställthett schulle nyge
och bucke och böije theris håffuud för enn skellendhe besth. Och vppå thett them jw inthett spåått eller
håånn förbij gä schulle, thillsatte hann fougter och befallningzmän vnnder hans nampn, ty hann heett konung
Racke, [hvilka] alle allmennelige och euslige richsens saaker beschydde och försuare schulle, och thill att
beuake och beschydde banns liff bleffue förårdnede någre athskillige partier aff adelenn, och elliesth allfuar-
ligen befaleth, att, huilkenn af hofmennerne thenne samme theris försthis tiennsthe förachtede eller och iche 602 . b.
giorde honom sällskap eller medh mykin äretiensthe föllgde honom tidt och hitt, ehuart han gick eller lop,
schulle therfore straffes thill någett ledemoth. Och ändocli Saxo seer gennom fingerne her med och will
drage thette in thill thenn hund, som the[n] Suensche Gunnarus vphögde för the Norske, så är dock thet
med mere grund och sanning sagdt om them Racke, som the Danske bleff vpsatt för konung, såsom vthi
flere andre och the Danskes egne älldre historier beuises, att hann bleff ihiellriffuin aff andre hunder.
Nu vill jag ock framdeles med få ord också
tillkännagifva, hvad konst och list Däner hemligen
bruka till att nedertrycka och underkufva oss Svenska.
Först gifva de före hos alla Nationer både när och
fjerran, att Danmarks rike är ett så mägiigt, här
ligt och väldigt rike, att intet rike uti hela
Europén må eller kan med skäl liknas der vid,
och det att bevisa hära de allehanda fram, och
särdeles blotta och fåfänga titlar öfver många land
och herskaffter, af hvilka de dock icke hafva så
godt som ett stråhalm eller skerf till vpbörd eller
skatt, med hvilket samma land eller herrskap be
känner sig dem undergifven varit. Ty hvilke äro
de Svenske, Göther, Vender, Schlaver, Ditmersker,
Holster, Oldenborger, Delmenhorster och Slettsviker,
som i det ringaste äro dem undergifne, ja alla
dessa land förakta Däners namn på det högsta.
Och på det de Danske skola göra deras uppblåsta
högfärd desto större, föra och missbruka [de] deras
titlar mera af högfärd, änn af mong skälig orsak,
dock låta de sig härutaf icke litet tycka, häri
genom beväge s ) sig i förbund och confederation ,
härigenom komma de sig ock till stormägtige
konungars svågerskap och rika giftermål, mena sig
ock i så måtto vara mycket heilige , mägtige, Jyck-
samme; dem fattas ock icke heller andre konster,
genom hvilka de förhäfva och uphöja deras land
Danmark för fremmande och oförfarne. Ibland
hvilka icke förtigas måtte det förräderi, som de
ock genom deras andelige svarte och gråmunkar
låta drifva här in uppå vårt land. Förty att
när som de först komma ifrån de Danske inseler
och hit in till oss och någre af deras ordensbröder
infört, hafva de begynt att besmitta vårt land med
det Danske provinzes namn 5 ) menandes där med att
de våra rikers titlar (efter de några kloster här
Ytterligere will jag nu framdelis så mykitt mög-
ligit [är] och så medh få ord giffue thillkenne, gen-
nom huad konnsth argelisth, och illdkloekheet the
Danske gemenligenn bruke thill att nederleggie och
vnnderkufwe oss och wårt fädernesland Swerige. Och
thill thett försthe giffue the före hoss alle nationer
både ner och fierre, att Danmarck är så mechtigt,
herligit och welldigdt, att inthett riike vthi hele
Europén måå eller kann medh schäll liiknes ther wedh,
och thett at beuise bare the allehånde fram och ser-
delis blotta och fåfenge titteler öfuer månge landh och
herschaffter, aff huilcke the doch iche haffue så gott
iffrå them som ett strååhalm eller scherffD thill vp-
byrd eller skatt, med huilckett samme land eller her-
schafft bekenner sigh them vnndergiffne ware. Ty
huilcke äre the Swensche och Göther, Wender eller
Schlauer, Dittmersker, Hollster, Oldennborger, Del-
mennholster och Schleitzuiker, som ij thett ringesthe äre
them vnndergiffne. Ja alle thesse land förachtte Däners
nampn på thet högste. Och vppå thett the Danske
schole göre theris wellesthe [o : välde och] högfeyd
desthe större, före [och] misbruke the theris tyttler
mere aff högferd än aff månge skälig orsaak. Doch
lathe the sigh her vttaff iche liithett tyckie; her igen-
nom beuike the och månge oforsichtige försther med
sigh vthi förbund och confederation, her egennom
komme the sigh och thill stor mechtiges konungers
I suågerschap och riike giffttermåll, mene sigh och ij så
: måtte ware myckitt heilige, mechtige, lychsalige,
i oöfueruinnelige och vppå alle sider fasth lychsalige.
I Them fattes iche heller anndre konnsther, gennom
huilcke the förhäffue och vphöije theris land Danmarck
för fremmende och oförfarne, ibland huilcke iche för-
tijes måtte thett förräderij, som the och gennom theris
andelige suartte och grå munker lathe bedriffue her in
vppå wartt land, för ty att ner som the fasth [försth]
komme ifrå the Dansche inseler oeh hit in thill oss
och någre aff theris ordens bröder infört hafue, the
begyntte att besmitte wårtt land med the Dansche
prouintzes nampn, menendes ther med, att the wåre
richsens tyttler, efther the någre Clöster her inne
g) Excidit aliquid. Cfr. alterum exemplar.
4) Forsan legendum skœlf, Teutonice schilf, arundo vel calamus. J. M. vertit: "nec hilum nec pilum .
conventus monachorum mendicantium in tribus regnis septentrionalibus ad unam provinciam. Daciam appella am
Tom. IIL
5) Omnes enim
pertinuerunt.
16 .

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.