d) Säga vel tale aliquid est omissura. 
e) Lege: Götaland. Cfr. Saxonem (edit: Mülleri) I pag. 104 et 108. 
\ 
58 
ORATIO HEMMINGI GADD CONTRA DANOS. 
sjelfva och deras krigshandlingar med stort loford 
att utropa utan all återvändo. Derföre så mycket 
mig tillgörandes är, vill jag ingalunda efterlåta, 
att de sitt falska och diktade lof med så stor andre 
Nationers föraktelse öfver all måtta förhäfva skulle, 
helst förty att de ^ (som tillförne är sagdt) ljuga 
och bedraga vi för ingen skam akte. 
fogligenn och med rette them thillagd warde, som 
så lyder. 
Quicquid vhique vides celum, mare, nubila, terras, 
Omnia sunt nostra clausa patentque manu. 
Och förthennschull måtte man haffue acht vppå 
the Danskers tungemååll och wette, huad sätt the före 
vthi sitt taell, thy the schemmes inthet att prise sigh 
siellfue , och vthenn åthertrenndo berömme och vthrope 
theris krigzhandlinger högre, än the någenn tid waritt 
hafue, och theris ogerninger thesliches med store lof- 
ordh och så att beprydhe Therföre. så mykitt migh 
kann stå thillgörendes, will jagh för ingenn deell med 
mynn willie lide, att [the] theris fallske och dichttede 
loff (: med anndre nationers förachtillse :) så öfuer alle 
måtte förhäffue schole, hellsth för thy, såsom jag 
vttaff Saxonis hewise kann [och] begynntte mitt taell, 
at liuge och bedrage hålle the Danske huarkenn för 
lasth eller skam. 
Först bekänner Saxo sjelf i sina historier, att 
Svenske hafve ofte med krigsmagt Danmark betvin 
gat, och Däner hafva alltid den tillsagde tro skamli 
gen brutit. Den förste gång då konung Hotbrodt i 
Swerige dem öfvervann och de måste svärja honom 
ed och troskap, höllo de den icke, Inge [o : utan] 
sände hemligen mot deras ed till alle de rum, där 
hans befallningsmän vore, någre som dem listeligen 
med förräderi ihjelslogo. Den andre gången de 
vordo af Svenske män betvungne, togo de en fri 
boren Herre af Gottland benämd Harlwart till 
konung och svoro honom sammaledes många eder. 
Men strax derefter, då de sågo sig tillfälle hafva, 
vordo de menedige och slogo honom ihjäl. För 
hvilken gerning Saxo sina Däner högt lofvar och 
prisar. Men en (!) annerstädes skämmer han de 
Saxer för en sådann gerning. Ty de dräpte Konung 
Frode den fjerde af Danmark, som dem samma 
ledes betvingat hade, och säger, ändock det kan 
synas nyttigt varit hafva att söka sitt fäderneslands 
förlossning och frihet, så kan dock icke lofvas och 
gillas, att de sådant med list och förräderi giorde. 
Den tredje gången höllo de Däner icke heller bättre 
deras ed och löfte , som de konung Hother af Sverige 
svurit hade, utan satte sig förrädligen up emot 
honom och togo sig en benämd Balder till konung 
och låto sig af honom betvinga med en fri vilja 
och utan allt motstånd och svärdsslag. Men konung 
Hother förstärkte sig igen och betvingade Danmark 
fjerde gången under Sverige och behöll det under 
skatt alla sina lifsdagar. Dock skrifver Saxo en 
stor lögn här och säger. Då konung Hother död 
Försth bekenner Saxo sielff ij sine historié, att 
Swenske haffue offte betuingett Danmarck ruedh krigz- 
macht och fåått thet vnnder sigh och atth the Danske 
hafue ju alltid skamligenn brutidtt theris troo och 
lofue emoth them. Försth då som konung Hotbrödh 
ij Swerige wann Danmarck, och the Danske bleffue 
tuinggede att swerija och thillsäge honom troo och 601 
lofue, hulldschap och mandschap, bleffue the honom 
lichuell troolöse och menedige och lothe hemligenn och 
förrädeligenn ihiellslå hans befallningzmäu här och ther, 
huar the thillsatte wore. Thenn annen gångenn då 
som the bleffue aff the Swensche betuinged, thoghe 
the sigh siellffue wällwilleligenn-enn herre af Göthe 
riikett benempdtt Hiartwar, huilcken de suore och 
giorde thill konung, och iche långt ther efther fulle 
[the] honom ifrå och sloge honom ihiell, för huilckenn 
ogerning Saxo sine Däner mykitt bepriser och them 
op thil himmelenn förhöger. Män på eun annen stadh 
vthi enn liike sliik saak skender och lasther hann the 
Saxser öfuermåtte, för thett the dråpe then Danske 
tyian konung Frode thenn fierde, som them samme- 
ledis öfuerwunnit hade, säijendes om them; ändoch 
thett kan synes ware nyttigtt att sökie sitt egett fa- 
dernes landhz friiheett och förlössningh, så kann dock 
huarkenn loffues eller gilles, att sådauntt blifiuer vth- 
rettedt med argelisth eller förräderij. Thenn tridie 
gångenn hölle the iche heller theris loffue eller edhz 
förplichtelse, som the konung Hotero aff Swerije loff- 
uett och thillsagdt hade, vthenn såtte sigh op emoth 
honom och toge sigh enn thil konung benempd Ballder 
för vthenn all blodhs vthgiutthillsse eller swerdhsslagh. 
Vthi sådant tuiffwellachtigheett mod (:siger Saxo:] 
haffue wåre förälldres meninger swäfuedt, efther hann 
thill efuentyrs blygdes seije, att hans Däner hade 
bruttidt troo och lofue. Männ konung Hother för- 
stherchtte sigh igen med thenn Swenskes magdt och