OEATIO HEMMINGI GADD CONTRA DANOS.
57
andelige och werldzlighe haffue sigh kunnit behielpe. Ther doch wäre swensche och göthe konungheriike alle
theris nödtorffther nogsambligenn vthaff Gudhs millde gåffuer och landzsens fruchthsamheett förhåndenn haffue’
att the icke behöffue the presthers eller munnkers godhs eller äger thill att vppehålle theris slätt och her-
schap med, myckitt raynne för någett armod schull nödgas någre andre konungheriike heller fursthendömmer
med wålldh heller orätt att öfuerfalle eller förderffue.
Samma deras fattigdom gifver Saxo sielf till-
kenna i den Danska Chrönikan, där han säger,
att Danmark är ett litet och så trångt land, att
dess inbyggare och regenter för ingen del sig kunna
behjelpa utan sjöröfveri och annan tilltastning på
främmande folk. Men här emot måtte mig nu
någon igen förekasta, med hvad skäl jag kan säga
dem hafva mangel b ) och vara fattige, som sig i
deras chrönikor allestädes så manhaftige och af
dråplige store gerningar beropa och utropa låta.
Ty det ser man uppenbarligen, huru de alla andra
nationer både när och fjerran med största högfär
dighet mot sig förakta och för intet holla. Ty
där skall du få se, de Tyske, Schlawer, Wender,
Saxer, Pomeraner icke allenast vara betvingade till
att gifva de Danske skatt, utan skrifvas för c ) dem
som deras slemmaste trälar och lifegne. Där ser
du ock, huru de Churländer, Ester, Preusser och
Liffländare ofta äro betvingade under de Danskas
ok. Der beskrifvas ock [huru] Flandrer, Holländer,
Friser, Westphaler mera än en gång af de Danska
varit underkufvade som annor barn och till odrägelig
skatt betvingade. Ja de benöjas icke att berömma
sig falskeligen om dessa omliggande länder, utan
de extendera deras victorier ock öfver Schytker,
Muscovite!’, Tavaster, Finnländer, Kareler och föra
dem sammaledes i triumf. Där warder ock Carolus
Magnus af dem öfvervunnen. Ja hela Frankrike
måste icke en gång utan ofta sig ödmjuka för de
stridbare Däners magt och tigga fred af dem. Där
varder och Käjser Valentinianus [o : Valens] med
Däners magt nederlagd, Rom i grund förstördt och
ganska Italien jemmerligen förhärjadt. Samma deras
historier säga ock, att alla land i Christenheten in till
Medelhafvet hafva gifvit Däner skatt; Skotter, Eng
länder och Hybernier varda där intet heller förglömde
[utan] räknas emot Däner för ostridbart, oförnuf
tigt och groft folk. Efter nu (såsom tillförne sagdt
är), att Däner tillägga sig sådanne dråplige vic
torier och stormägtige bedrifter emot alle främ
mande nationer, huru kunna de då sägas hafva ett
litet och fattigt land? Här måste mann nu hafva
akt uppå de Danskas tungomål, och hvad sätt de
hafva i sitt tal, ty de skämmas intet att prisa sig
Samme. de Däners armod beuiser och Saxo, ther
hann sighir, att Danmarclc är ett så litedt och trångdt
landh, att theris herre och inbyggere för vthenn siöö-
röffuerij iche wäll leffue kunne. Män her emoth måtte
nu någen kasthe migh före säijendes, med huad skäll
kann jagh fördristhe migh att säge them ware såå
armme eller fattighe, gom sigh vthi theris Cröniker
bådhe latinische och dansche allestädis så månghhäff-
tighe [o : mannhaftige], duglige och aff store gerninger
högtt berömme heller vthrope låthe. Ty thett seer
man vppenbarligenn, hure the alle andre nationer
bådhe när och fierran medh stor förach[t]illse försmå
och emoth sigh för inthet hålle. Ty ther schall tu
få see Tysker, Schlauer, Wennder, Saxer, Hollster och
Pomerer iche allenesthe ware tuingede att gifue the
Danske skatt, vthenn såsom the Danskes forachteligste
traler och liffegne ther vdinnen achttes och beschriffues.
Ter sher (!) thu ock, huru the Curlender, Esther, 600 .
Preutzer och Lifflender äre ofthe såsom förachted
[kreatur] så tuingede vnnder the Dansches ook och
trälldom. Ther beschriffues och så, hure the Flandrer
och Hollender, Friiser-och Westhphaler haffue waritt
mere änn eno gängo vttaff the Dansche thil månge
odreglige beschattninger tvingade och såsom thett
folck, som thill ingenn mannlighet duglige [äre], for-
achtede. Tw finner och så, hurw the fallskeligen be
römme sigh att hafue vnnderkufueth thesse nästh
vmliggende landh, som är, the Skotter [o : Sky ter],
Muscouiter, Esther, Tauesther, Finner och Careler,
them the och så schole hafue förtt medh sigh vthi
triumpher; ther warder och Carolus Magnus af them
öfuerwunnen, och D hele Franckriike icke enn gångli,
vthenn ofthe sich för ödmiukt och för the stålte Däners
magdt måtte tiggie frid. Tw finner och keiser Wa-
lentium ware aff them nederlagd och om hallsenn
kommen, ittem Eom platt i grund förstört och hele
Italienn jemmerligenn förheredt Samme theris histo
rier säije och. att alle land ij Christbennhethenn in
thill midelhafuet gifue the stridsamme Däner schatt,
iche förglömmendes ther heller Skotter, Ängellsche
och Hijberner, huilcke Saxo vthi konung Swens thenn
försthes historié aff rätt föraehtillse för grofft barba-
risk[t] och osthri[d]bart folck emoth the Däner reckner
och achtter. Och vppå thett jag iche schall achted
warde, att jag wille allsammes (!) dragett her thill,
så will jag allenesth enn wärss aff the Dansche historier
summatim her insättie.
Vincit opus famam nec sermo suppetat actis.
The låthe sig och tyckie, att thenn Ouidianische
werss, som står vthi thenn förste bok Fastorum schall
b) Verbum Teutonicum: Suet.: brist. c) Depravatus locus, forsan legendum: beskrifvas af.
1) Aliquid excidit, forsan: ther säges att.
Tom. III.
1 . 15 .

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.