54 
ORATIO HEMMINGI GADD CONTRA DANOS. 
utan betänkte ett gräseligare stycke till att förgöra 
deras höfvidsmän, dem lät han rista hol uppå henen 
och draga der tömmar igenom och sedan bandt 
dem vid vilda hästar och oxar, hvilka han sedan 
med hundar lät jaga, till dess de släpade dem 
genom allehanda faule z ) pusser och bäckar, hvilket 
var ett svåra gråteligit .spectakel. Och lät han sin 
stener släpede samme meniskior thill dödz, huilckitt 
ett s&re ynkeligit spechtakell war. Ther efther leth 
han och sä [o : på] the få[n]gne Tydzskers hertuger, 
grefuer och öfuersther drage thömer egennom benen 
och lett sedenn spenne hesther före thill att släpe 
them allestädis om kring, thill thess the iemmerlige 
blifue sönnder ij stycker. Lott han doch sin bestia 
lische grymhett iche ther medh bafue ände, vthenn 
hjordar fä och hästar öfver henne, till dess de tram 
pade [henne] i små stycken. Af sådanna grufveliga 
handlingar äro alle Danske historier fulle, och de 
mena sig hafva en stor ära deraf, att de så hög 
färdige, omilde, grymme och omänsklige varit 
hafva både emot deras egna och främmande , och 
att de andra, som sådannt af dem lidit hafva, skulle 
derföre hållas förakteligare och icke hafva a ) så 
manliga hjeltar varit, som de. 
bestialiska grymhet här med icke förnöjas, utan drap ther efthei s 0 
. i Ü p TT dotter af Vmrerenn, ändoch hon alldelis war oschylligh, 
sin egen drottning, konungens dotter af Ungern,, 0 g , 1H r ; c i er 
. , , . , .. , , , kysck och dygdeligh, hvilckenn han loott bincte niaei 
lät han binda på marken och dnfva sedan hela J ^ geden driffue hele hjorder fhää och 
hesther öfuer henne, thill thess de trampede henne • 
vthi stycker och thill dödhs; och thill öfuer flod lott 
han och gennom hinderlistigheett fånge sine systhers- 
barnn och them vphengie, och the aff adelenn, som wore 
samme barns förmyndere och så vnnder thett skenn, 
att hann them ett stådtligidt pancket thillrede wille, 
thill sigh fordre lott och med thett samme gennom 
enu Hike slick afgângh vm halsenn bringende ( ! ), bleff 
dock han icke minne thett Tydzsche nampn jw sä 
hätzsk och argh, såsom och Proto thenn fierde Dansche 
konung war, huilckenu the Saxiske så illde och obescheddigenn : såsom Saxo sägei : îegeiede, att the för 
huar och enn menniske, thill thett försthe, ternesth för huar alen, thermed thenn tiensthachtigheett och tung- 598 
heett att beuise, och thill thett sisthe för huar och eett ledemoth nödgades thill att giffue årlige schatt [och] 
iche thill minne smelech och spoott, än thill eun slem och snöd thiensthachtigheett vttaff the Dansche vnn- 
dertrycke [o : -trycktes]. Tett måtte och icke förtijes, hurw högferdeligenn Gottricus Germonis fo : Gormoms] 
regerede, om huilckett Saxo så schrifuer och sägher: Gotricus ibland andre sine schedde gerninger gaf 
hann och så the Saxer thenne lag thill att skatte, så att huar gångh, ner någenn föruandring (!) skedde 
vthi regementhet, schulle the Saxiscke försther skeneke konungenn hundrede sniöhuithe hester till hans kiöningh 
eller kongelige regementes begynnelse, när och thenn förwandli[n]gh schedde, att the Saxer finge någen ny 
försthe, så skulle hann och ther medh bekenne thett Dansck[e] herschapz Maiestatem för theris öfverherrer (!). 
att the samme schatt eller pension, som är hundrede huithe hesther, och så schennkie och vthgiffue schulle, 
ther med enn stadeligh begynnelse thill theris vnnderdånige tiensthachtigheett att beuise. Samme Gotri 
cus lade och så the Friiser enn sådane owanlig och odregligh skatt opå, att han synnthes inthet annet 
hafue eftherstådt eller sigh vmb befliithett, än att [han] gennom thenn ohörde gruflige beschattning theris 
hele land platt förderfve och all theris ägedeler och peeninger them beröfve wille. 
Och är stort under, att Saxo hafver velat i 
sin historia lägga de Danska infödde konungar så- 
danne slemme och omilde gerningar till, som ganska 
vederstyggelige och emot all mänsklig natur äro. j 
Ty om konung Eric den andre af det namn skrifver 
han dessa ord. På det de Danske måtte förgöra 
de Tyska, som de fångat hade, med en hård och 
svår död, då bakbundo de dem och spetsade dem 
på skarpa pålar, sedan skuro de hol på buken och 
lette ut en ända på tarmarne, den bundo de vid 
en käpp och drogo så länge, till dess de alle 
inelfvorne ut[dragit], och intet lif var mera i 
kroppen. 
High förvnndrer och icke liitliet, att thenne hi 
storier schriffuer Saxo iche heller hafuer blygdz wed 
sådandt schendeligit tyran nij vthi sine skrifther att 
förthällie. Så hafuer och Ilaralldus aff thett andre 
nampn Danske konungh 8 ) iche mynne waritt enn sådan 
olidelig tyrann emoth thett Friiseska follck, huilekenn 
theris försthe Wbbonem loott spenne vthi fietrer och 
fördhe honom med sigh vthi triump, och Tysland allt 
in thill Einströmen med mykitt roff och mordh öfuer- 
fallitt och förderfueth. Vdi liehe måtte hafuer och 
Canutus aff thett nampn thenn sexte Dansche konung 
the Prutzer, Pomersche, Dittmarsker och Hollster medh 
schamligh och långligh tienstachtighett förtrychtt och 
vnnderkufueth, och förbemelte Canuti broder Wallde- 
marus thenn annen tuingede och the Lifflender och 
z) Vocabulum origine Teutonica, Lat. putridus; Suet, stinkande. a) Hæc verba: skulle derföre hållas förakteligare 
och icke hafva Sundel m margine ascripsit, addens sequentia quæ atramento postea induxit: Finnas i originalet men icke i 
afskriften. ’ 
8) Lege: aff thet nampn then andre Danske konungh.