50 
OEATIO HEHMINGI GADD CONTEA DANOS. 
,, , . ja „'i i Thett Tvske tungemålett wele the och gerne spot- 
Ded Tvska tungomål (i hvilkett tie icke vetta z > ■ inetL „ , .. ,, ,, 
uea Ling k telicrennS) tale, an doch the kunne foge ther aff, the 
willia de altidh och gierna talla, andogh the tunne ^ Swensches tungemååll halle the förach- 
teligitt och brythe thett fasth ifrå sitt rette schick 
nepligha stambra thett fram. Men vårt tungomåli a ) 
Suenska måll hålla de föracteligett, och aff stör 
offuerdadighett förvendha dhe all ordli ifrån sina 
rätta naturligha artt och liudh b ) : Den som wij 
effter rett skiick kallom Jacob, den göra de tili 
Jeppe : den wij næmne Johan, honom fönvendhe de 
wthi æn Josse : Den hos oss hetter Claes eller 
Nils, den göra de till en Nisse, och brucka de Så 
dana förfalskning i mångh annor ordh sammaledes 0 ). 
Men jagh will icke nu ytterligare upreckna de 
Danskes margfallega falskliett och liugekonster, som 
the med mun[n]en brucka och *nog* finnas i deras 
historier, wthan her hoss bese huru de aff ondh 
natur, samma liugekonster medh stor grymhet och 
list och blodgerighett bekreffta och i werket settia. 
Till det första skulle wij merkia, att the Danske 
aff begynnelsen haffua (såsom deras ægna historier 
betyga) varit ganska gröme och handlatt suåra 
omilleliga medh huar annan inbördes, så att man 
kan icke mycke förwndhra [sig], att de emott frem- 
mandhe folck och sina fiendher så grufweligha ty- 
rannizeratt och alla omænniskeliga plågor bruekat 
haffua; Huru mångestädes i deras chrönicor d ) be- 
skriflfs *icke*, mæd huadh stor list *de* haffwa 
inbordhes huarannan förrådt, ibiälslagit, mördt, 
förbrendt, wphengt, huar annars hustru forst skempt 
och sedhan emott naturen gruffweliga tracterat och 
vpbrendt. 
säå att thett nepligenn aff wåre Göther förståås kann, 
Ty att såsom wij kalle Jacobum opå wårtt mååll 
Jacob, thenn kalle the Däner Jeppum och Ippum, 
Johannen! kalle ware Johann, Män the Däner kalle 
honom Jeesse, Jwsse, Nicolaus warder kalledt aff oss 
Claus, män aff them Nisse och Nässe, sådane för- 
fallskning och förkorttning skeer och så ij månge anner 
ordh, vttaff the Däners lettferdigheett förorsaakett. 
Doch will man nu på thenne tid thilbake lâthe 
the margfållelighe konnsther thill att liuge och be- 
draghe, huilcke theris schribendt Saxo them icke sel- 
lenn thillägner och thillschrifuer, vtbenn ther hoss 
besee och förnimme, huilckenn enn stor grymheett 
och förskreckeligh argheett the och så hooss the andre 
konsther thill ath liughe och bedraghe thillsammens 
fögitt haffue. Så måtte wi thill thet försthe giffve 
achtt vppå, ath the Dausche hafue aff begynnelsen, 
som samme theris egenn schribent betyger, waritt 
gansche grymme sigh emillen och handleth med huar 
annen inbyrdes såre omilldeligenn, så att icke mykitt 
ähr förvnndrandes, att the emoth fremende folck och 
theris fiennder så grufligeun och obarmhertheligheen i 
tyran nizeret och alle omennisklige plåger opå lagdt 
hafue. Så blifuer oss nu thill begynnellsenn Halldanus, 
Frotonis thenn försthe konunghs sån ij Danmarck, thill 
enn lärdom, om huilckit Saxo så schriffuer; Froto bleff 
strypt och död ij Swerighe, han hade tre söner efther 
sigh Halldanum, Koeun och Schatto; thenn ällsthe 
ibland them Halldanus, när han hade slagit Roen 
och Skathum ihiell och twettede sine hender ij samme 
«nJnulin-A livrvrl nv»oi KIa/I lvûrr\rnnffû lion na 
med sitt regementte och togh riikett inn och vppå thett han jw slätt inthett omenniskeligit tirannij eller blod- 
girigheett thilbake låthe skulle, läth han och fånge sine broders besthe wenner och them som the vnnthe 
gott, huilcke han lätt stöche och bleke4) och sedenn vphengie. Thett samme giorde och så för honom 
Lotherus thenn försthe konung Dartii [o : Dans] sonm, huilckin sin broder Humblum med hinder- 
listhigt krigh fångede, satte ifrån riikett och honom seden vphengie loth och ij så måtte sitt regementte 
(: thett han medh sliche missgerninger wnnet:) begynntte, så att han jw icke [för] enn lideligh from krigzman 
heller för enn konung måtte achtedt eller ansedh wardhe, ty att huar och enn aff the allre förnempsthe lätt 
han jw anthen schillie iffrå liffuedt eller och röffue honom sine riikedomer ifrån Thett han och kunne för- 
driffue och förjage thett yppersthe follck och richsens inuånere rechnede han sigh thill stor äre och fromheett; 
huilke honom och med adeligh slächtt eller byrd Hike ware, hulltt han för richsens och sine afwundz männ 
och fiender. Med Hike sådandt haat och nith emoth sine bröder hade Fenngo sin broder konung Horwen- 
dilum förfollgdt, huilckin han hemligen och med liisth sigh föresatte att komme om hallsenn, och när honom 
gafz ther thill rum och bequemligheett, slogh han sielff sin broder ihiell och [sedan han] så med blodighe 
hennder sin skamlige begeren mettedt och vpfylltt, bleff [han] och icke ther med förnögd, vthenn och så thill 
then begångne gruflige gerningh sin döde broders echtte hustrw wolldtogh, och så bedrifuitt [o: -dreff] thenn 
ene ogerningh ofuan på thenn anndre. Och när thett schett war, betenchthe han, hure han skulle endskyllige 
eller besmycke sine förrädelige blodhundiske skamgerninger med enn oförschemd diefvellsz lygnn, säijendes 
sigh föithennschull sin broder ihiell slagitt hafue, ther med han sin oskyll jge broders hustrw Gerutham, 
z) S.: .som. de icke veta. a) S.: omittit: tungomål. b) S.: hjdnede. c) Sammaledes deest in S. d) S.: 
bevisas och. 
3)' Locus est corruptus. J. M. : balbutiendo resonare gestiunt. 4) Ad candicem alligare (== in carcerem conjicere) et 
oculis privare.