50
OEATIO HEHMINGI GADD CONTEA DANOS.
,, , . ja „'i i Thett Tvske tungemålett wele the och gerne spot-
Ded Tvska tungomål (i hvilkett tie icke vetta z > ■ inetL „ , .. ,, ,,
uea Ling k telicrennS) tale, an doch the kunne foge ther aff, the
willia de altidh och gierna talla, andogh the tunne ^ Swensches tungemååll halle the förach-
teligitt och brythe thett fasth ifrå sitt rette schick
nepligha stambra thett fram. Men vårt tungomåli a )
Suenska måll hålla de föracteligett, och aff stör
offuerdadighett förvendha dhe all ordli ifrån sina
rätta naturligha artt och liudh b ) : Den som wij
effter rett skiick kallom Jacob, den göra de tili
Jeppe : den wij næmne Johan, honom fönvendhe de
wthi æn Josse : Den hos oss hetter Claes eller
Nils, den göra de till en Nisse, och brucka de Så
dana förfalskning i mångh annor ordh sammaledes 0 ).
Men jagh will icke nu ytterligare upreckna de
Danskes margfallega falskliett och liugekonster, som
the med mun[n]en brucka och *nog* finnas i deras
historier, wthan her hoss bese huru de aff ondh
natur, samma liugekonster medh stor grymhet och
list och blodgerighett bekreffta och i werket settia.
Till det första skulle wij merkia, att the Danske
aff begynnelsen haffua (såsom deras ægna historier
betyga) varit ganska gröme och handlatt suåra
omilleliga medh huar annan inbördes, så att man
kan icke mycke förwndhra [sig], att de emott frem-
mandhe folck och sina fiendher så grufweligha ty-
rannizeratt och alla omænniskeliga plågor bruekat
haffua; Huru mångestädes i deras chrönicor d ) be-
skriflfs *icke*, mæd huadh stor list *de* haffwa
inbordhes huarannan förrådt, ibiälslagit, mördt,
förbrendt, wphengt, huar annars hustru forst skempt
och sedhan emott naturen gruffweliga tracterat och
vpbrendt.
säå att thett nepligenn aff wåre Göther förståås kann,
Ty att såsom wij kalle Jacobum opå wårtt mååll
Jacob, thenn kalle the Däner Jeppum och Ippum,
Johannen! kalle ware Johann, Män the Däner kalle
honom Jeesse, Jwsse, Nicolaus warder kalledt aff oss
Claus, män aff them Nisse och Nässe, sådane för-
fallskning och förkorttning skeer och så ij månge anner
ordh, vttaff the Däners lettferdigheett förorsaakett.
Doch will man nu på thenne tid thilbake lâthe
the margfållelighe konnsther thill att liuge och be-
draghe, huilcke theris schribendt Saxo them icke sel-
lenn thillägner och thillschrifuer, vtbenn ther hoss
besee och förnimme, huilckenn enn stor grymheett
och förskreckeligh argheett the och så hooss the andre
konsther thill ath liughe och bedraghe thillsammens
fögitt haffue. Så måtte wi thill thet försthe giffve
achtt vppå, ath the Dausche hafue aff begynnelsen,
som samme theris egenn schribent betyger, waritt
gansche grymme sigh emillen och handleth med huar
annen inbyrdes såre omilldeligenn, så att icke mykitt
ähr förvnndrandes, att the emoth fremende folck och
theris fiennder så grufligeun och obarmhertheligheen i
tyran nizeret och alle omennisklige plåger opå lagdt
hafue. Så blifuer oss nu thill begynnellsenn Halldanus,
Frotonis thenn försthe konunghs sån ij Danmarck, thill
enn lärdom, om huilckit Saxo så schriffuer; Froto bleff
strypt och död ij Swerighe, han hade tre söner efther
sigh Halldanum, Koeun och Schatto; thenn ällsthe
ibland them Halldanus, när han hade slagit Roen
och Skathum ihiell och twettede sine hender ij samme
«nJnulin-A livrvrl nv»oi KIa/I lvûrr\rnnffû lion na
med sitt regementte och togh riikett inn och vppå thett han jw slätt inthett omenniskeligit tirannij eller blod-
girigheett thilbake låthe skulle, läth han och fånge sine broders besthe wenner och them som the vnnthe
gott, huilcke han lätt stöche och bleke4) och sedenn vphengie. Thett samme giorde och så för honom
Lotherus thenn försthe konung Dartii [o : Dans] sonm, huilckin sin broder Humblum med hinder-
listhigt krigh fångede, satte ifrån riikett och honom seden vphengie loth och ij så måtte sitt regementte
(: thett han medh sliche missgerninger wnnet:) begynntte, så att han jw icke [för] enn lideligh from krigzman
heller för enn konung måtte achtedt eller ansedh wardhe, ty att huar och enn aff the allre förnempsthe lätt
han jw anthen schillie iffrå liffuedt eller och röffue honom sine riikedomer ifrån Thett han och kunne för-
driffue och förjage thett yppersthe follck och richsens inuånere rechnede han sigh thill stor äre och fromheett;
huilke honom och med adeligh slächtt eller byrd Hike ware, hulltt han för richsens och sine afwundz männ
och fiender. Med Hike sådandt haat och nith emoth sine bröder hade Fenngo sin broder konung Horwen-
dilum förfollgdt, huilckin han hemligen och med liisth sigh föresatte att komme om hallsenn, och när honom
gafz ther thill rum och bequemligheett, slogh han sielff sin broder ihiell och [sedan han] så med blodighe
hennder sin skamlige begeren mettedt och vpfylltt, bleff [han] och icke ther med förnögd, vthenn och så thill
then begångne gruflige gerningh sin döde broders echtte hustrw wolldtogh, och så bedrifuitt [o: -dreff] thenn
ene ogerningh ofuan på thenn anndre. Och när thett schett war, betenchthe han, hure han skulle endskyllige
eller besmycke sine förrädelige blodhundiske skamgerninger med enn oförschemd diefvellsz lygnn, säijendes
sigh föithennschull sin broder ihiell slagitt hafue, ther med han sin oskyll jge broders hustrw Gerutham,
z) S.: .som. de icke veta. a) S.: omittit: tungomål. b) S.: hjdnede. c) Sammaledes deest in S. d) S.:
bevisas och.
3)' Locus est corruptus. J. M. : balbutiendo resonare gestiunt. 4) Ad candicem alligare (== in carcerem conjicere) et
oculis privare.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.