ORATIO HEMMINGI GADD CONTRA DANOS.
49
sättia) en nogsain anwisninghP) der tili, att de theris umgengellse, förhåppendes medh såådant sweri-
mera förorsakas och rettas Gfuds försmädelse, aff en ondh förgifftiga natur, än| arthenn att »rschiule, och ther äu inthet annet beuiss
wore förhånden, genom huilcke the Danskes lögnach-
tigkett kunde proberis, sà wore då sådane theris för-
af någon sedwana.
Ty liikerwis som sannferdiga menniskior *säga*
sitt tall fram wthan edar och andhre sättia ther
tro till: så pläga och tuärt emott de lögnactige
wthan alla blydh Guds nampn fåfengeliga miss-
scbreckelige eder : hvilcke the och fasth Gudh laster-
ligenn och försmädeligenn huart ord the nesthen taale
thilläggie : | ett nogsampt beuiss ther thill, att the
vttaff theris egen onde förgiftige natur thill sådane
brucka, sina lygn der[i]nunder att skiulla, och ; Gudhs lastherligit swerijende trengde och dragne blifue.
dogh lickwell kunna icke de der med wtretta, att Ty thett kan jw icke anners ware, än att Hike som san-
förståndigt folck setter tro till them och s ) wågarj
r ferdighe meneskior säije theris taall fram vthenn eeder
heller swerijendhe, och annet folck sättie ther thill
sigh på deras ordh. Jagh är nu till thon aller- , , „ Ä , , , ,,
ö r ° j fullkomligh troo och lofue, sa plaghe och tuertt om
dom kommen, att jagh är offw[e]r mine sjutijo åhr*)j igenn the liugare icke hafue sky a th misbruke Gudhs
och haffuer genomwandrat mesta parten aff chri- uain p n jj theris fåfengligheett och lygnn medh någet
stenhetten: och dogh inga nation eller landskap G | sanningz schenn att betäckie och förschiule och kunne
befunnit, der så månge och grufwelighe kiöttedar doch leckuell för ingenn deell kommet ther thill, att
almenliga bruckas som i Danmarck.
Ty hwem man der om någor handa och än
om dæd alla ringesta frågar, wari sig bondhe, bor
gare, adelsman, prest eller biscop, då suarar han
straxt der till medh en græsseligan u ) ed och Guds
nampn försmädelse. Och brucka the sådana edar
så allmänneliga och lättferdeliga, att huar for-
nunftigh man kan, wthan tvifwell der aff beslutta,
att the Danske moste aff naturen wara benegne
och offuergiffne till lögn och bedrægerij.
Der till medh: sà wærdas de icke heller att
talla som annat folck, uthan tryckia ordhen fram,
lika som the willia hosta, och synas endeles medh
flitt forwendhe ordhen v ) i strupan, for æn de komma
framm, sammaledes wanskapa the munnen, då the
talla, wridhan och wrengan x >, så att the draga
then offwra leppen till then wenstra sidon och den
nedra till then högra sidon, menandes dett wara
sig en besynnejrjlighe prydningi’) och wellståndh.
uågett försichtigtit folck sigb på theris troo och lofue
kunne förlåthe. Jagh är och nu kommin thill thenn
ållder, att jagh hafuer öfuerlefuedt mijne siutie åbr
och igenom wandret mesthe delenn all [o: af] Europén,
är dågh allrigh komin thill någet thet landh eller folck,
huilckitt sigh thill så mykitt grufligitt blothende och.
swerijende, som Danmarcks inbyggere allmenneligenu 595
brake, sigh tbillwandt hafue. Ty huilckenn, thet ware
sigh bonde, borgere, edelemän, höfvidzmän, presther,
prelather, heller biscoper, som af någenn jha och vthi
the allre ringaste saaker frågaadt warder, då suarar han
strax ther thill medh enn förschreckligh edh, seijendes,
wid thenn lefuende Gud är thet så, wid Gudhs fem
vnndei-2) thett är icke så, wid Christi helige blodh,
genom Gudhs dödh jagh hafuer thett icke giortt, och
sådane flere förfärlige blodige köötheeder och än mykitt
ghrofueligere och så ofthe igenkalle och margfollelighe
göre, att huar förnumpstig man kann vthen tuifuell
ther af besluthe, samme Däner thill all lygnn och
bedregerij ware ferdighe och redebogne. Thett är och
fasth liooss them ij brwk, att the vthi thet ringesthe
tingh, som doch allzinthet wärtt är, taghe sigh thill
wittnesbyrdh the forskrechlige hundredt twsende onde
landers nampn, wele och icke tale såsom anneth follck,
I vthenn tryckie ordhenn fram, liehe som the hade en
j såå starck hosthe, heller och att the med fliith synes
»
j endelss forwende eller wride ordenn mitt ij strupenn,
för än the komme fram. Samelunde wanskape the och
munnen, ner the taale, wride och wrengie honom, så
att the diage thenn öfuersthe leppen in thill thenn
wänsthre sidenn, och thenn wänstre thill thenn högre ,
och mene, att thett skall ware them thill någett besyn-
I nerligit wällståndh vthi theris taall, att the^ kunne så
j wanschape munnen.
p) S.: ett nogsamt bevis. q) S.: relas. s) S.: och uträtta dock der med intet, icke heller sätter förståndigt
folk tro till dem eller. t) Eller landskap desiderantur in S. u) S. : grofvelig. \) S. : addit midt. x) S. : vrida
och vränga honom. y) S. : ärlighet.
2) Contortio vocis Teutonicæ: wunden. ,
*) De hac re vide præfationem.
Tom . III. I. 13.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.