DE 3 BNGELBRECTO. 
l63 
Ther togs up the meenlösa been 
Oc fördhis swa til Örebro i geen o) 
Gudh gör ther stora nadha : 
Mangen pelegrim sökir tith 
Han wardher ther sin waanda qwit 
Oc gaar heem uthan waadha. 
Sidhan Engilbrikt war tha dodh, 
Tha stod än riikit som for i nödh, 
Thy konungen wille ey halla 
Thet han hafde med dektinghan jätt, 
At halla riikit wid lagh o c rätt, 
Gudh wille at han skulle falla. 
Han giordhe sik uppa Swerghe wreedh, 
Til Danmark giordhe han samwleed, 
Till Norghe oc thess liika. 
Thet spordhis om landit siit och wiitb. 
At han wart fult snart try riike qwiit p) 
Hwar finner han annar sliika. 
Han lagde ther til sinne oc akt 
Oc brukade badhe konst oc makt, 
At twädrekt matte komma. 
Han fik alt thet han epter foor, 
Twädrekt wexte i riikit stoor, 
Tok honom til lithin froma. 
Niels Stensson q) giordhe han til Marsk , 
Ty ha« war en man til ordh swa karsk, 
Han fördhe in Danabroka. 
Karl Knwtsson r ) wille thet ey städhia, 
Utan ellers moot then orätt wädhia, 
Han satte sik moot the kloka. 
Man ma thet sighia förutan fals, 
Han bögde mangan hardhan hals, 
Som ey wille styrit lydha. 
Makt pläghar opta klokskap winna, 
Oc nöd kenner nakudha kona spinna, 
Thet hauer togh noghot tydha. 
Karl waghadhe ther om gotz oc liiff 
Oc satte sik til prang oc kiiff 
At Swenske skulle foreenas. 
Gudh gaff honum ther til makt oc sin, 
At köra then som wil ei; sielffuer in, 
At riikit skulle ey greenas. 
o) In muro templi Örebroensis olim legebatur se 
quens Achrosticon, quod ex Palmsköldianis habet Bag 
ge, Beskr. om Örebro, p. ig 4 : 
”C quater et semel M quater X si bis Duo demas 
Est Engelbertus Maj i quarta luce peremtus.’’ 
p) R. Ericus diademate exutus d. 10 Nor. i43g. 
q) Watt och Dag. Benedicti supra nominati frater 
de quo cfr. Er. Olai et Chron. Rhythm. 1 . e. 
Riddare oc swen ä hwo han är 
Han hafde thöm alla liika kär, 
Som ey wille epter fölghia. 
Liiff oc gotz han engom spar, 
Thess wordho riike oc fatighe war , 
The kunno sik ey swa dylia. 
Hwilken wille ey ellers fram, 
Han matte fly med last oc skam. 
Han sökte tha thet bätzta. 
At hwa med friihet bliiffua wil, 
Gotz oc gaffuor loot han till, 
Gul, sölffuer oc godha hesta. 
Åä hwem Gudh gifluer ther lykko til, 
Han ma wel öflwa wagha spil, 
Tok skal han altiid tenkia, 
At engen hauer nw swa stort wald, 
Ey swa riikir oc ey swa bald, 
At gudh ma thet altiid krenkia. 
Åä hwo thet gor han blifluer widh makt, 
Thet laat tik wara for sanna sakt, 
Huilkin thet oc wil glöma, 
Han ma wel liknas widh ith fää, 
Oc widh eth fruktsampt fallande trä, 
Swa withna Danielis dröma. 
Slipper en foghil aff snara eller quist 
Han tagher sik wara for tolke list, 
Swerghe thu äst nw sluppit. 
Wilt thw i the snara igen, 
Som for war bundhin nm thin been, 
Thet ma wel sta tik uppit. 
O edhla swensk, tw statt nw fast, 
Oc bätra thet som förra brast, 
Tw latt tik ey omwändha, 
Tw wagha thin halss oc swa thina hand, 
At frelsa tith eghit fädhernes land, 
Gudh ma tik tröst wel sända. 
Een foghil han wäär s) sin eghin bwr, 
Swa gör oc all willena diwr, 
Nu märk hwat tik bör göra; 
Gud hauer tik gifluit sin oc skäll, 
War heller frij, än annars träll, 
Å medhan tw kant tik röra. 
r) Regni Marschus et ab an. i 436 Prorex. Me 
moratu digna sunt, quæ de eo heic vates affert. Præ- 
sulis nostri in eum animum nulli mutationi obnoxium 
in aprico ponunt litteras ipsius, quas infra pag. 167 
dabimus, utpote quas historiam hujus temporis egregie 
illustrant. 
s) War ja, tueri, defendere.