t48
LAURENTII PETRI
faret, och när Messan, ocii hvad mere Ceremonier Chröningen tillydde, uthe var, slog lian till
Riddare Otte Krampe, Claus Bille, Severin Norby och några andra af hans Capitenere och
öfv erste Befalningsmän, men med alsingen af the Svenske skedde thet, doch orsakena, hvar-
före han thå thenne ähro icke giorde the Svenska, som han pâ en annan belägen tid läts
göra villia, lät han ther utropa. Sädhan när alt thetta och hvad annat tå var tilgörandes î
feyrekone uthrättat, och Konungen pa slottet inkommen var, gick han med sine gästar, Sven - *
ska, Danska och Tydska till bords, och hölt sa it ganska ståteJigit gestebud i sin Chröning,
tree daghar åt slagh.
Men sädhan om Onsdagen när thet ändat var, begyntes it annat gestebud, ty Konungerf
hade tå låtit församla alla the Svenske Herrar sampt med the Danska och Tydske uthi stora
salen på slottet, och undersat at Biskop Göstaf ta kom fram och begynte hårdelig klaga öf-
ver then orät och öfvervold som honom af Herr Steen och hans medhielpare skulle liafva
skedt varit, i at han både till sin egen person och så till gods och ägor så otillbörliglia hadej
varit trachterat, theslikest ock at på kyrkiones slott och andra hennes tilhörer slig overkaq
och dråpelig skade giordt var. Efter thet nu sâdhana klagomââll lende först in på Her«
Steens efterlefverska Fru Cherstin, bar hon fram thet bref, som af the Svenske ther på gif-j
,vit var at Stäket skulle niderbrytas och Biskop Göstaf ifrå Stäket och Erchiebiskopsdöme^
settias skulle, doch halp thetta bref intet Herr Steens saak, uthan giorde thet af sig, at Konungen!
sä myckit större tilfelle syntes hafva till sit upsååt, therföre vorde tå af honom reknat fög
bandsmen, och dömde så monge som then handelcn samtyckt, och synnerligha the som sammal
bref bcsäglat hade, pa en när, neml. Biskop Hans Brask i Lijnköping. Ty then tid brefvet
aiment vart beseglat, hade han brukat it romarestycke i så måtto, at han under kupan i se-j
gel vaxet hade Iegge låtit een liten pappi jrssedell, ther på så var skrifvit: Her till à hr jag
nutider och tvmgat, b«“—*- -s..Ti, niia jj gt V art han nu fr i j at, men alle the andre Biskopar, Riddarei
och Riddersmän, och sädhan ganske monge ar tu*.. o„„ nske AdeIen . och Borgare . StQç ^
holm vorde tagne vid halsen, och satte öfver natten i fengelsen.
Uthi så motto lät tå Kon. Christiern sig intet annat bemerkie, Shn hvad han her meet
hade för händer, skedde alt^ammans af it Christeligit mod och rättan ijffer som han läts haf-'
va om den Helgha Kyrcko och Påfven i Rom, hvilkens sak han med sâdhana strängheet, än-
doch nödig, förfollia moste, och låg doch i sanningene liaran (som man säija plägar) icke ther,
uthan brukade alt slijkt för en manteli och teckelse, till at ther under skyle thet bittra och
förgiftiglia haat, som han sampt med sine Danska hade till the Svenska. Samma haat kenn
honom till at han icke kunde fruchta eller skämmas vid så otilbörligha och ochristeligha hand
lingar, och ther med göra sig sielf och sina rådgifvare, emot all guddomlig och mennisklig lag,
till så skendelig och förtvillade meenedare, och icke thet at honom så myckit var om Påf
ven, endoch han hans saak listeliga förevende. Och var ther med nu altsamuians hvad hans
fulmyndige, på hans vegne i Upsala dagtingan the Svenske svorit och tilsagt, och han strax
efter med sin bref stadfest, och åter när han på malmen för Stockholm kommen var, med
nya eeder och förplichtelser i sin egen person them förvissat hade , Ia thet han uthi samma
dagar bådhe i sijn Hylning och Chröning med så dyra eeder utlofyade, och med thet helga
Sacraments annammelse bekreftigade ; alt var thet nu för hans osäijeligha ondsko och mord-i
girugha upsåt skull förgätit, ocli för honom icke bättre rächnat än för ett löst dåraskempt f).
Nu om morgonen ther näst efter lät Konungen slå om och utropa at ingen skulle gå
af sit huus, och vid middags tid vorde the utledde på Stora torget, som aftonen tilförene hade
insatte varit och nu skulle aflifvas, och när the kompne vore i kretsen, begynte Nils Lycka ,
sampt medh någre andre af Konungens Råd som stadde vore på Burspråket, tala till folcket
som ther på torgit stod, och bad, at the icke skulle förfäres eller undra på thet som the
ther sage; ty Kongl. Maij:t, sade han, hafver varit storligen förorsakat och nödträngd till at
således straffa thenne bandsman, som sig emot then Helga Kyrcko och y år allerhelgaste Fad-
he«
f) Cod. 3 desunt: och för honom *m| dåraskempt,

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.