SVENSKA CHRONIC^. 
l43 
skips igen , så at ganska myckit folck af Konungens blef ther både slagit och fångat, myckit 
kom och i siön och drunknade, ther med moste ta the Danske draga tilbaka igen, thet obe- 
stält som the vore utsende till, dock giorde the uthi hemfärden icke lithen skada med rof 
och brand, allestädes ut vid siösidhon och skerisgården. När Herr Steen thenne segren vun 
nit hade, lät han strax någre af fångarna komma in i lägret för Stäket, men sä snart Er- 
chiebiskop Göstaf af them förnummit hade huru fat var, förföll honom alt mod, ty föll han ock 
tå till ödmiukt, sade sig villia upgifva slottet och fara till sina Domkyrckio, men honom 
vart svarat at thet var nu endels n) förseendt, sädhan så mong man för lians skull var kom 
men om halsen, therigenom han meer ähn nog sit Biskopsembete förverkat hade. Tå skref 
Herr Steen it almenneligit Herremöthe till Stockholm $ ther församlades Riksens Råd med 
allan Adelen och någre fulmyndige af alla Städer och menigha landet, Biskop Göstaf kom 
ther ock, ty han hade fät af Herr Steen frij leigde till och frå, uthi samma möthe vart tå 
eendrechteligha af allom samptyckt, at Stäket, som så ofta hade varit Riket skadeligit, skulle 
niderbrytas, och Erchiebiskop GÖstaf sättias af Biskopsdömet, som han med sadhana sin miss 
handelt emot Riksens Herra och Riket förverkat hade. Alla Ständer, synnerligha Riksens 
Råd, gåfvo Herr Steen ther oppå theras bref under Riksens och theras hengiande insegell. 
Brefvet var gifvit S:t Clements dagh 0 ) ahr iöi 7 . 
Sädhan sendes Biskop Göstaf till Stäket uthi sitt behåld igen, men han kunde nu icke 
så lenge hollat gängandes, efter alle som på slottet vore, uudfölle honom, ty moste han ock 
tå gifva slottet up, och gick af för en fånge, men Stäket vart och tå strax afbrendt, och såsom 
beslutat var, niderbrutit p ). Theslikest upsade och Biskop Göstaf stijcktet och sitt Biskops- 
embethe och kom till Vesteråås Clöster, ther han blef på någon tid tilgörandes så lenge ho 
nom blef efterlåtit komina till Eekholmen, och medhan thet skedde var Påfvens Legat, be- 
nemdt Johannes Angelus Armnboldm här i Riket med romare aflat. 
Âhr i5i8 något efter PJngesdagha q) kom Kon. Christiern sielf med en stoor hoop 
skipp och folck in för Stockholm, och lägrade sig ther på Södermalm r) , han lät tå be- 
skiuta och bestorma thet yttersta stadstornet för södhra port, doch utrettade han thes hel 
ler intet ther med annat ähn ilck der döda män och såra. Så gaf sig ock tå en stoor hoop 
af hans folck ut, och kom till slags med Herr Steen vid Brennekyrkio r), vart ther afslagit 
och kom om till ganska myckit och stoordt taall, thet som öfverblef gaf sig åter in på mal 
men igen i lägret. Sädhan blef han ther någon tid så liggiandes, men efter året ledh, och 
han såg sig ther intet kunna utretta, tenckte han till at dragha hem till Danmark igen, bröt 
ther med up sit lägre, men tå han med sit folck gaf sig till skips, slog Herr Steen efter ho 
nom, och vart tå myckit af hans folck bådhe slagit och drencht, något mere ähn till 5oo vart 
tå fångat och Fördt in i staden, livilket alt Konungen lät ransuna. Sädhan lade han af uthi 
skären, men för motväder skull moste han blifve ther någhon tid liggiandes. Therförinnan 
lït han en hoop folck ryckia med hast t) öfver land till Üpsala, the skinnade ther stadhen, 
ock komme oförtöfvat tilbaka igen, doch stod iu vädret honom alt lika emot, och drögdes 
ther med så lenge, at hans folk begynte lijdba stoor hunger, hvarföre ock en part af them 
böde sig uthi Herr Steens såld, vorde ock så någre kneckter ther af anammade. Tå nu Kon. 
Christiern såg at alt var honom emot, och at han medh rädelig handell och härskraft intet kunde 
skaffa, vände han sig till thet, som the Danske, efter theras Chrönikoskrifvares vitnesbörd uj, 
bolla för ingen skam, neml. svike och bedrage, och begynte altings venligen handla med Herr 
Steen, säijandes sig villia göra med honom på både Rikesens vägne en evig frid, och efter Herr 
Steen var from och godtrogen, ville ock så gerne hafve frid, gaf han sig uthi handell med 
• ' honom 
jij Cod. 3: aldeles. 
0 ) D. 23. Nov. Decretum hoc Stockliolmense in 
venies in IU Samlingen a£ Politiska Anecdoter och 
Forntidens Hemligheter. Stockb. 176 g. p. j 1 ). Clr Lit 
teras Sturii, D. 25 Nov. apud Hadorph p. 435. 
p) Supersunt etiam hodie, a parte occidentali pon 
tis, quasdam antiquorum murorum vestigia, 
q) D. 23 Maj. 
r ) Cod. 3 male: Norremalmi 
s) Paroecia Sudermanniæ, dimidio milliaris Stoe- 
holmia distans. 
/) Cod. 3: med häst.' 
u) Saxo. Lib. IV. p. C 6 . Cfr supra p‘. 98 .