1 36
LAURENTII PETRI
mongahanda motto beklagade, voro the sonenom, förbenemdo Junkai* Hans icke myckit be-,
negne, men hösten näst efter, Mårthensmesse tid w), vart hollit it möthe i Calmar, ther
skall ock ta efter läng förhandling Sverige vordet Junkar Hans tilsagt, af Herr Steen Stüre
och Riksens Råd, Under the vilkor som Calmar Recess o), then tâ giordes, imleholler. I-
bland hvilke vilkor vore synuerlige thesse tu: At Kon. Hans betala skulle all then gield som
Kon. ChristierU lians fader i Sverige giordt hade och at han skulle låta komma till Sve
rige igen Gotland, Svartöön och Skärdaal förre ähn lian riket anammade. Ty gick ock här
med alt sa, at lika som Kon. Hans thetta fördrögde, sa at thet icke vart fulkompnat* sam-
malund fördrögdes ock tlict Herr Steen och Riksens Rad hade honom tdsagt, ty man föi
merkte väll af thesse och någor annor stycke, sådhatta som ta icke vordö liollin, hvad KoU.
Hans achtadhe holla af all annor velkör som Uthi Recessen vore förfatat, sädhan han ti 1
Riken kommen Var, therföre ahr och ta rätslige skullen, hvarfbre Kon. Ilans sa hastigt till
Sverigis Chrone icke komma eller lengre vid henne blifva kunde, icke hoos the Svenska el
ler boos Herr Steen , hvilket doch thert Danske Chronikan thet med osanning tilmäter p),
ii than hoos Kon. Hans sielf eller hans råd, som thet åstadkom, at han sin ord bref och sä-
gcll icke bolla skulle heller ähn hans förfäder för honom, thet Calmerska förbundet först
giordes , hollit hade. Åhr i485 q) förskickade Herr Steen Sture itt stort taal folck till
Erehiebiskopen af Rijga emoot Hermestarert i Lifland r ), som samma Rijgeska Biskop för-
drifva ville, tlier af sig en stoor ovillie emillan Her Steen och HeriUästaren förorsakade,
Muscoviten, som nu nyligen infät hade Nogårds Rike, och ähnnii ylerligare både inpå Find-,
land och Lilland leigdade, till een stoor fordccll, doch bief thetta sädhan förlikt så at Herr
Steen och lier mästaren sig ock förbunde emot Muscoviten. Ahr ia88 vart stadgat uthi it
mothe, som tå hollit vart uthi Tälgo at all toll skulle gifvas Uthi Sölf för myntet skull.
Åhr i4go giordes förbund emellan svertgo »«u T-sjadc och hågre af siösläderne, och året
åter ther efter vart hollit it möthe i fälge, ther sade Herr si» on njj höfvidsmansdömct,
efter som han och elliest ofta thet samma giordt hade, men för Riksens Räds tmon, hl e f
han likvell ther vid, at man ock her af klarligha må inerkia huruledes ihet icke kunde vara
Herr Steens skull at Kon. Hans så lengc vart nppehollcn och icke komm till Riket som hart
dock så trägdt åstundade, uthart at thet skedde alt för then skull som förberördt älir.
Tå nu tiden fast fördrögdes, så at och mong åhr vore framledne thessförinrtart Kon.
Hans alt hade bitit eliter Sveriges Chrone, begynte han omsidher miströste på the medel!
som han alt her till i sakene brukat hade, neml. stoor ord, rund löfte, bref och segell.
Therföre gaf han sig i handel med Muscliovitcn, giordé med honom förbund och upvecll-
ten både emot the Svcrtske och Lybeske, som han och viste vara i förbund tilhopa, ther
med vorde tå monge Lybeske köpmän tagne vid halsen i Nogård och illa trachterade •
theslikest förargade ock Rydsen in på Findland. Icke thes mindre böd Kon. Hans sig älinnu
till taals med Herr Steen och the Svenske, therlöre vart och bestemplat it möthe i Calmara
mid-
n) D. 11 JNov.
o) Vi Je apud HadorpJi. p. 3i8 et IlviljeUt p.
97 C -
p) Cbron. Rytlun. Daniæ, Ed. Molbech, p. ia()5.
ITcr Sicen hand sonde mcfi scriïïwêlse oc bud,
Hand had meg göre for xro oc Gud
I [annum seliF till ord att höre;
Hand wilde mön willio all giöre ,
Att skalle meg Suerigis rigo till hami
Oc solli bliffwe rniin tro tiænere oc niand.
Jeg thet siden bemercke kwnde,
Alt t hel wor alt all' hans Iwnge.
leg trrtde tha paa hans fawre ordt ,
Att alt skwlde stillis eth rnoer wel slort.
Til Danmarck setto ieg tniln steffuen igen;
The meg wndlingo som theris wæn.
lier Steen hafdo meg hode hy 1 1e Oc alt Suerigis rod til konneng ndkored
Theris garnie kynde yppede the wel snart
Thet sporde ieg strax medi een lart.
lin dog leg halide theris hyldelsse broil,
Öc mett mith raad thennom ollto screll,
The skwlde theris hyldinfi holde
Om the wilde ocren w'olde.
The screlT meg oJFto om horro mode,
Som ieg oc mitt U»ad monne ofte besög©
För ieg fornam thoris listighet;
The swore oc beseglede thet wor altsweg, ;
Paa thet the kwnde tiiden forhale :
Men paa thet siste motte tha thet betale.
Sumn de hoc negotio sententiam fusius exposuit no
ster ne in culpa™ fratris Olavi incurreret. Hic enim
tergiversationem et odium Sturii causam fuisse, cur
Rex Joliannes rerum non potiretur, haud obscure sæ-
pius innuit. Quæ vero expositio Regi Gustavo ve
hementer displicuit.
q) In Codd. 4, j, 8, sequentia usque ad A. i488„'
desunt, infra tamen, post verba: som förberördt
ähr, recurrunt; quare etiam, ne ordo sibi repugnet)
in Cod. j. anni numerus male mutatur in i4g5.
r) Cfr. not. ad Ol, Petri p. 3aG.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.