SVENSKA CHRONICA. 
i3S 
Öfver land, och koramo sä både Konungen och Erich Karlsson tilsammans for Stockholm 
äfven pa then tid Riksens Rad och thet Svenska Ridderskapet vore ther församlade. Och 
kom thet tå först I dag och handling emillan Kon. Christiern och Herr Steen, men efter 
han förnam att Herr Steen och Riksens Råd icke ville then vägen ut som han,slog han up sit 
lägre pâ Norremalm, skantsade ther för sig, och begynte till att förarga pä Staden, och hade 
sa någre af the Svenska Herrar, som altid med honom städt hade, nend. Erich Karlsson, 
och andre fleere uthi landet till att hylla bönderne. Han gaf sigh ock sielf för samma sak 
skull till Upsala, men han utrettade ther fögha i sakene, uthan när han sporde at Herr 
Steen och andre som ock hade gifvit sig ut till att församla folck, kommo dragandes, drog 
han till Stockholm igen, thet samma giorde ock the andra, som han pä dagtingan utsendt 
hade. Ti a nu Herr Steen kommen var pa een half mile väg i) när Stockholm, skref han 
Kon. Christiern till at han draga skulle till Danmark igen, men Konungen svarade at han 
uthi then acht icke kommin var at han sa hastigt skulle afdraga, lösste ock sa gerna see hoo 
den vore som honom tvinga skulle. Ther med drog ta Herr Steen med sit folk fram pä 
malmen, och fan ther Kon. Christiern med sit folck rede för sig, ståndandes uthi theris 
slagorden, ty baar them ock strax tilhopa, och bief ther tâ en ganska hård och longsam 
kamp, doch efter thet Herr Steen vart försterckt med nyt folck, som Herr Niels Sture och 
Knut Posse kommo till dragandes med, then ene af landet, then andre af staden, vart Ko 
nungens folck strax slagit på flychtena ty moste han ock sielf rymma och vart tå skuttin 
med it lodii fram uthi munnen, så at honom fyre tänder ther vid utgangne vore. Konungen 
kom till skippen, men när hans folck, som söckte till en broo, then giord var emillan malmen 
och Käplings holmen, alt fult kommit var in pä samma broo, gick broon sunder och skildes 
åt, sä at folcket kom i siön och bief borta. Theslikest drunknade och monge som sig i 
bâter och espingar gifvit och öfverlagt hade, the vore icke heller fââ som uthi fÖrtvifvel- 
sen sielf ve sprungo uthi siön och drenchte sig, ther med fick ta Kon. Christiern på sit folck, 
bade thet som slagit vart i mårkene och thet som fördrenchtes, en dråpelig skada sa at 
then parten som undkom, var fast ringa emot then andra som ther blifvit hade, sa vart ther 
ock en stoor hoop af them grepne väll till 900, och ibland them monge Riddare, Ridders- 
män och af menige folcket k ), och stod thenna slachtningen efter Christi byrd i471, tors 
dagen näst efter Birgittæ /). 
Tâ Herr Steen thenne segren vunnet hade, bief han stadfest uthi regementet, och fick 
in alle the slot och fäste, som ähnnu alt ther till uthi Kon. Christierns händer varit hade, 
eä straffade han och svärligha the bönder uthi Fiedrundaland och andre landsendar, som 
Kon. Christiern hyllat och bistånd giort hade. Sädhan kom thet tâ i dag emillan Sverige 
och Danmark, ocli bief sä ståndandes i nogre ähr. Thessförinnan föllo Rydserne in i Findland, 
och giorde ther stoor skada, therlöre förskickade och Herr Steen till Findland en stoor 
hoop folck, som Rydsomen motstånd göra skulle. Samma folck tog Herr Erich Axelsson, som 
tâ hadhe Viborg i befalning, till sig, och drog väl So miler in i Rydsland ther med, skin- 
nade, och brände och ihälslog alt thet han kunde öfverkomma, ther skonades tâ hvarken man 
eller quinna, ung eller gammall, ty Rydserne hade giort sammalund i Findland, men hvar 
af thenne Rydsefeigden begyntes, ähr icke sä egenteliga kunnogt vordit, annars ähn man kan 
väl tenckia, at thet hafver gädt af then gamla trättan om gräntsen. 
Ähr efter Christi byrd i48i blef Kon. Christiern död i Köpmanhampn, tâ han 54 ähr 
hadhe Konung varit »). Naghon tid ther efter Kon. Christiern död var, nembl. ähr i485, 
blef bodat öfver alle thesse try Riken om it ahnenneligit herremöthe som stå skulle i Hal- 
mastad om Julen. Till samma möthe församlade sig Danska och Norska, men ingen kom 
dijt af the Svenske, ther vart ta Junkar Hans, Kon, Christierns Son anammat för Konung 
till Danmark, taeslikest och till Norige efter ganska monga och store förplichtelser, ty för 
hans faders Kon. Christierns misshandel skul, öfver hvilket the Norske sig storligha och uthi 
i) Cod. , : en mils väg.' 
i) Cod. 3: menige Irälsit.' 
l ) D. 10 Octob.' 
m) CodU. 4 , 7, 8, addunt: i Danmark. 
mon-