SVENSKA CHRÔNICAi 
Î33 
ftch var ta han then bäste som först kunde komma undan , mange vorde tå slagna, mange 
Vorde ock grepne, en part af quinlolck och fast ringe personer, éen legopigha saijes ther 
hafva gripit en mechtig hielte, benemd Godica IVarg , men Erich Karlsson och the andre 
vore ta glade, at the finge Vesterââs igen, och låthe ther hasteligen Utgå bud och bref före 
sig till alle landséndar så, at the hadhe vunnit seger och stoor prijs i Dalarna, med sådha- 
iia list kommo tå the genom landet, nider åt Kalmara, thet ellicst neppeliga hade kunnet 
skedt, icke heller ähn tå skedde medh them alle. Ty tuå frijborne Norska män af theris 
Selskap grep Biskop Henrich i Lijnköping, och förskickade till Kon. Karl, hvilke både, sampt 
inedh Gödicä Warg medh någre andre c) sedan stäglade vorde för Stockholm. Herr Chri- 
stiern Bengtsson och Herr David Bengtsson Erchiebiskopeiis bröder vordö grepne vidh Nyköping 
och beholdne ther i fängilse så länge Herr David ther död biel, och Herr Cliristiern under 
suåra eeder och forplichtelsfer gafs löös igen. SädhaU sende Kon. Karl Herr Steen Sture 
ocli Niels Sture med myckit folck nid till Värend och Vestergötland emot Kort. Cliristiern, 
Soirt hade bestallat Oresteen. Men när Kon. Cliristiern fick höre at the kommo dragandes , 
gaf han sig emot them och körn med them till slags, han bief ther afslagin och miste myc 
kit folck, sâyes ock hafva vordit ther sielfver sââr oeh rymdt sâ âtli Danmark. När nu 
Kon. Karl uthi sâ motto hade kommit sig för igen, lät han stralla bönderne i Fiederunda 
land ther lore, at the så ofta hade varit tithe med Erich Karlsson emot theris rätta Herre. 
Någhon tid ther efter fick Kon. Karl sin hclsot, och vid han låg på sijn sottaseng, 
lät han vija sig med sina frillo, på thet hart måtte echta sin Son, ther myckit tretta sädhart 
afkom arfuingarne emillan, och när han förnam att han döö moste, kallade han in for sig 
Herr Steen Sture, talade med honom hvad han ville, och andtvardade bortom så riket, han 
blef ock tå död på Stockholms slot uthi May månat vid Erichsmesse tid d) ahren 1470, 
och blef begrafven uthi Gråmunka Closter. Och hafver thet sig nü så förlupit med hele 
hans Konungslige regemente, sorn varade als vid pass tiugn tvâ åhr, han hafver thessförinnan 
försöcht verdertes Väsende mere ähn nogh, med myckit buller och orolighet, bekymber och 
ilöd, mödho och arbethe, olycke och mötegång uthi margfalleliga motto, tree gånger var 
han i regementet, och åther ther af med, en gång förre alm han bief Konüng, och två 
ganger sadhart, doch gaf Güd honom till lycke at han anta blef död en lulmechtigh Sveriges 
Konung, hart Var vijs och förståndig nog, mild och sachtmodig, elskade Och så gerne rät och 
retvijsheet ther han henne viste. Men han hade råkat Vid een prtlsam e) och bekymmer 
sam lid, ja vid en part onda, bullersama och ttprbriska undersåter, hvilke intet lyckeligit 
och retsimiogt regemente öfver sigh lidha knnde, doch kan ock väll skee, at han ock hafi- 
ver haft några brister, ty boo ahr then som icke något brister och fatas, lickvel kunde al- 
rig sådhana brister så stoor hafva varit, al trogna, fridsamma och hörsamma undersåter 
iu äre plichtigé them, och än större, med theris rätte Herre och Öfvcrheet lide och und- 
gelle. Hvilket medium thet bullersamme Erchiebiskop JÖrtses partij icke göra ville, komme 
the sâdhanë olycke åstad uthi regementet, doch spunne the icke alt silcke sielfve mädhan, 
Uthan gick så med them, Som man säije plägar: hoo som en äiinaii vill iagha, hart moste 
sielfver löpa med, 
ft; \ . 
Ahr efter Christi byrd 1467, samma åhr Kort. Karl var komrtiert ifrån Findland 
och hade fät in Stockholms Stad igen, blef hans lieskc fiende Biskop Jöns Benedicti af 
Salestä död på Öland, som Var den 2 4 Erchiebiskop i Upsala, ban var en styfsint, bård 
och bullersam, häsk, longvreken och trättodryg man, såsom Kon. Karls Historie rtog utvi- 
ser, och ther med förde sit Bisköps embethe och äUtoritet, tvert emot theris art och egenskap 
såsom man seer uthi S:ti Pauli lärdom, iTimoth. 3 . Två resor genom jemttierligit Upror, mord 
och blods utgiutelse satte han sin rätta Herre utaf regemente, och indrog fremande Her- 
c) CoJ. 3, clesunt: med n.îgre andre. r) Besvärlig, orolig, moleslus, Cfr. ihre in voce. 
</) D. 18 Maji. 
Tom. II. 
II. 34 .