120 
LAURENTII PETRI 
Christophers vegne handla skulte, at han ock för Konung i Sverige mätte anammat varda, 
och prijsade the honom öfver måtton mycket både af en deel och annan. The uthlofvade ock 
pä Konungens vegna Marskenom ail the velkor han kunde af honom begära, på thet han 
skulle thes mindre lör sijn person vara besverat, at uplâta Kon, Christopher Riket. Sådhana 
, svenckor brukade the Danska sendingebuden, förthenskull at the väll viste at the nu icke kun 
de bära the Svenske thet Calmerska förbundet före, efter the sjelfve nu hade trädt ther ifrå 
när the hyllade Hertogh Christopher till Konung the Svenske oåtsporda, ty thet var iu en 
Arlickel i samma Förbund, at ther Konung var till väliande, skulle vaalet sta med lika vil— 
kor till alla try Riken och thes fulmyndigha. Men äncloch Marsken ocli the andre som med 
honom vore, kastade the Danske thelta strax i ftäsone, lato ock väl förstå hvad troo 
man till theris sleta tungo uthi sådhana «render settia kunde, synnerliga mädhan the nu 
af lorlarenhetene och the Svenske? dråpeliga skadha mera ähn nog lärdt hade hvad bistånd 
Sverige hade till at förmoda af lremmande Herrars regemente, lickvel elfter saken var vich- 
tig och galt hela Riket till, sade the sig ingen ändelig svar så hastigdt, och för ähn Rikes 
Råd ther öfver varit hade, gifva kunna, ther med loro tå the Danske hem igen. Men Mar 
sken bestemde strax it almenneligit möthe i Arbogha, ther thenne saken blef Riksens Råd 
forhollin, och vor de tå monge meninghar bådhe till och fra förslagne, doch efter the ypper 
ste i Rådet vore fast i thet sinnet, at man skulle anamma Kon. Christopher och ähnu med 
honom försökia om man någon tid något got skulle venta af fremmande härskap, ville ickö 
heller Marsken slå ther emot, uthan bad them at the skulle betenckia huru häris sak stod , 
och hvad mödho och farlighet han för Riksens besta skull ståndet hade, och ther med så 
berammat, nt han icke allenast uthan lara i Riket blifva kunde, uthan ock sa sig lor een 
temligh underhold förveta motte , och tå han hade gifvit Riksens Råd före hvad han begä- 
rade, neml. Findland i sin lifstid, och Öland för sig och sine arfvinghar, så at thet för 
4o,ooo d) mark penningar skulle af honom eller hans arfvinghar löst varda ; vardt thet ock strax 
beiakat och af Riksens Råd honom bebrefvat. Sädhan sendo Riksens Råd budh och bref i) 
till Kon. Christopher, at the Svensko voro så öfvereens vordne, at the också ville anamma 
honom för theris Konung, hvar han uthi lika motto ville låta them blifva vid Sverigis Lag, 
och obrolsligen alla holla then lörbundsens Articklar, såsom thet i Calmar giordt och beslutat 
var, lade ock så någre stycker till yterligare förklaring i sakene her till, om Riksens Myndt, 
och om Toll, Slottslofvan, Förlänirigar och Riksens Trätsel, om Riksens Renthebref och Register, 
om Gotland och någor annor meer, men Kon. Christopher besvärade sigh i sakene plat in 
tet om någhon del, uthan var strax redobogen till at utlofva icke allenast livad the Sven 
ske al honom i sä motto begärat hade, uthan ock så hvad the ähn ytterligare begära kun 
de eller ville /), ther gaf han ock strax bref och sägell uppå, samma bref var gifvit 
S:t Marci dag g) åhr i44i. Therföre vardt åter bestemdt it möthe i Calmar midsommars 
tid näst efter, hvilket möthe Konungen sielf besökia skulle, såsom och skedde, doch icke 
förr ähn fram emot hösten, ty han var förhindrat a£ någre buller som sig uphof i Jute- 
land, hade han ock theslikest något till at beskaffii i Skåne. Thesförinnan Marsken var 
ock kallat till Hahnstada A), at han ther skulle komma till orda med Kon. Christopher 
och handlade tå Konungen ther med honom ganska venliga, Iofvandes honom mere ähn han 
någhon tid begära kunde, alldeles som han tilförene bade med bud och bief på menige Rik- 
sena vägne giordt hade. Konungen 6ade sig villia vava Marskenom för en Son, och in sum 
ma, så myckit som god ord, ed och förplichtelse. breef och sägell kunde tilkomina, gafs 
ther meer ähn nogh. Men tå Kon. Christopher framkom till Calmar , bief han ther med 
store ähro och vyrdning intagen, sädhan drog han till Stockholm, ther blef han ock thesli 
kest ståteligen undfångin, och tå han infördes, gick Erchiebiskopen på then ene sidlion vid 
honom, och Marsken på then andra, och monge vore ibland the Svenske som tå sade at 
Mar 
ry) fe Codck i, 7 , ceteri: 4 ooo. g) D - 25 Apr. fed. i addit: i Köjmannahafii. 
e) Cod. 3 : deest. Clr, Hie. !>■ i45, m noti». 
f) Cod. 5 : i sâ motte begära kuude eller ville. h) Cod. 3 : Calrnare.