LAURENTII PETRI
116
han till vega med bäåt, ty han förmotte icke ridha, och tå han var kommen något litet
bettre fram för Göcksholm, ther en Riddare tå bodde, aom heet Herr Bengt Steensson
lade han ther till een lithen holma f), achtandes ther blifva öfver natten, men han hade
icke lenge varit i land, förr ahn Herr Mäns , förberürde Bengts son, kom ryckian es me
een bååt, och sädhan han också hade lagdt ther i land, steeg han up med sina karlar, kom
till Engelbricht och sadhe: Huru året Engelbricht, skall iag cck min fader icke fa blifva t ri
kena f Sr tig? och vore inge flere ord på färde, för ähn han strax slog till honom med een
yxe, och högg honom först try finger af, ty Engelbrecht baar keppen, som han stödde sig
Vid, up för sig, men sädhan slog han honom ther ihääl, grep hans hustru och tianare, oc
förde till sin faders gård förberörda GÖcksholm, låtandes sig tyckia, at han ther med stoor
ähro inlagdt hadhe, aoch var thet i sanningene hvarken älira eller mandom med, sa s an e-
ligha mörda en siuuk man, besynnerligha then sig intet ondt af honom förmodde, ty andocti
någon ovenskap emillan Engelbricht och Herr Bengt Steensson varit hade, sa var lickva
saken fördragin, så at ingen there på then andre feygda skulle, elies hade Engelbncht vall
tagit meer af sitt folck, som han hade liggiandes quar i Örebroo, med sig all vegs. Men
verden g) moste hålla sin säd och sådhana tack bevisa them som henne gora got, såsom ock
Engelbricht giordt hadhe, så väll emot thenna otacksamma mannen, sin mördare, som alla
andra riksens inbyggiare, hvilke han, eampt med theras arf och; egit, ifrä utlendska tyran
ners händer nu annan gången freist hade, Och skedde thetta åhren i456 Korsmesso tid
om våhren h).
Sädhan Måns Bengtsson thetta giordt hade, böd han och strax medh thet samma till
om een nat förraska Engelbrichts tiänare Örebroo slot af, doch lyckades thet honom in
tet, ty porten blef inthit upläst, som han förmodde skee skulle, elfter han hade ther nagra
med sig af them, som han ifrå Engelbricht fångat hade. Men när thetta vardt kunnogdt
huru skendeligha Engelbricht var tagen af dagha,blefve alla, synnerfigha bönderna, ganska
illa tilfrids , och söckte strax sampt med Engelbrichts tiänare 60 m på Örebroo vore till Göcks
holm, i then acht at the thet iemmerligha mordet på Herr Bengt och hans son hempna
«notte, men the vore allaredho thädan rymde till Ringstadaholm, ty kunde the och ta in
tet annat åtgöra ähn at the brende gården af och foro så sädhan tijt som Engelbrichts hjk
var, toget med sig till örebroo, och lato ther i Bykyrkone begraffat.
Tå Engelbricht således omkommen och af vegene var, blef Marsken Karl Knutsson en-,
drechteligha af allom utvalt till Riksens Höfvitsman, och något tlierefiter vardt handlat emil
lan Kon. Erich och the Svenske , så at thet skulle stå i dag alt in till Olofsraesso *)>
ty man hade och tå belefvat it möthe i Calmar, ther Kon. Erich sieh och the Svenske
skulle komma till orda, såsom ock skedde, dock fick Marsken thesförinnan Nyköpings slot.
Men uti samma möthe, k) elfter long förhandling, vardt så beslutit, at Konungen skulle komma
till Riket igen, doch skulle all slot andtvardas Svenska män i händer, såsom ock strar sked
de med Calmar slot, hvilket Konungen andtvardade tu Svenska Riddare, neml. Herr Bengt
Steensson, och Herr Boo Steensson , vardt också öfverlagdt at Michelsmesso tid /) nast elfter,
skulle Riksens Råd möta Konungen i Söderköping, och foor så Konungen ifra Calmar till
Gotland, men när tid var at han skulle leggia åstad till förbemelta Söderköping, och nu
var kommen till siöss, hof sig up en mechtig gräselig storm, så at alle hans skip therofver
yorde förskingrat, och monge af them förgången, thet skip som Konungen sielf \ar uppå,
var också i stora fara, och kom med altsom största nöd ensampt under Karlsöön m) vid
Gotland, ty viste ock ingen utaf the andre hans skipp som behollen vore, huru thet tilstod
med Konungenom, hvad heller han var behollen eller eij. När tå Marsken, Riksens Råd
och alla Konungens Fougtar, som ähnu slotten hade i bender, komne vore till Söderköping,
eick ther för fulle tidende at Konungen var förgången, doch gingo the ther till råds om
ö sa-
f) Cod. 8 addit: benemd Hvalen. Sed pristmus
possessor in margine observavit. ”Dätte är falst, dy
Hvalenn ligger länger bårtt 1 '. Cfr. Chr. Rytlim.Majus. p. 84.
g - ) Cod. 4 : ulfvin.
D. 3 Maj i.
i) D. 29 Julii.
jfc) Cod. 3 desunt: fick Marsken
/) D. 29 Sept.
m) Cod. i; Karsöön, 3; Korsöön.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.