SVENSKA CHRÔNICA. 
ii3 
funnet lör Råd att itt almenneligit Herremöthe till Hälmstada skulle förskrifvit varda, såsom 
och strax skedde, ther komme och strax tå tilhopa Svenske och Danske, (om the Norsko 
taalas intet) till att handla om friden. 
Ibland andra af the Svenska som tijt kompne vore, var ockErchiebiskop Oloff i Upsala» 
hvilken Kon. Erich een tid long icke hade kunnat lidha i riket, therföre at han Konun- 
genom oåtspordt korat vardt till Biskop, ty satte han ock een annan i hans stad, som hade 
varit Biskop i Bergen, benemd Arntr , och än thå een annan Norsk man som heet Torlach , 
ty förenemde Arner lefde icke lenge. Men tå Engelbricht begynte ruraora i landet, rymde 
samma Torlach sin vägh till Danmark, och så kom Biskop Oloff först i landet som genom 
Kon. Erichs ovihia alt här till Iiadhe varit förhindrat, eij thés sidher, at bâdhe Påfven 
och Concilium som stod i Basel, för honom skrifvit hade. Thenne samma Biskop Oloff 
lade sigh la ganska myckit ut för Kon. Erich , at han motte komma till Rikit igen, begick 
thet oek så medh Engelbricht, at han strax andtvardade Konungen Halland. Thetta Möthe 
stod om våren Philippi och Jacobi tid f»), åhren i455. Uthi samma möthet vart thet för 
bundet 1 , som effter Drotning Margaretas tilskyndan giordes i Calmar, uthi Kon. Erichs Chrö- 
ning, förnyat, såsom man väl merkia kan af handelen och beslutet, som tå skrifteligen be— 
rammat vardt, innehollandes alle the Articlar som her tilförene upreknat ähr, och förthen- 
skullicke ähr åther till att förtällia behof n)\ vardt ock så tå utlofvat, at Konungen sielf skul 
le komma till Stockholm Olofsaxesse tid o) ther näst effter, livar laga förfall icke påkom- 
me. Therförinnan lät Engelbricht upkasta een graf i Tällie emillan salta vatnet och thet 
friska, så at man ther igenom med bååt komma kunde, men hon varade icke lenge, förr 
ähn hon gick igen, effter ingen var som hölt henne vid macht. 
Sädhan när tidhen, som stempdes i Halmastadha, var förliden, och man lickvel ähnnu inthet 
förnam af Konungens tilkommelse, gick strax ut itt ryclito om honom, at han intet af thet 
som utlofvat var holla ville, doch bief tidhen ähn ta förlengdt in till Mormesso p), och tå 
kom Konungen till Stockholm. Strax församlade sigh och the Svenske vid Jungfru hampn, 
och hadhe theras fulmyndigha till Stockholm, the ther liggiandes blefvo vid S:t Claræ Clö- 
ster på Norremalm, men på Helge Ands Holmen kommo the till taals med Konungen, så 
nu som tilförene, hade och theslikes alt samme framselningar som tilförene, nemligha at 
the motte blifva vid SverigisLag, och niuta thet som Konungen them i sin Chröning utlofvadt 
hafver, at the Svenske motte blifva vid theras gamla frijheter, och hafva Slot och Lään i 
sina hender på Konungens vegna, men thet ville han nödigt till, effter thet var emot hans 
upsåt, som han hade till at förleggia thet Svenska Ridderskapet och Frelset, och sädlian 
komma här in igen ett nytt Tydskt frelse, doch moste han gå här under, och utlofva livad 
the Svenska begärade, så frampt freden som i Halmastada giordt var, icke skulle blifva orn 
intet igen, lickvel begerade han, at han motte försee med livad Befalningsmän honom syn 
tes thesse try slotten : Stockholm, Nyköping och Calmar, thermed vore the Svenske och 
tilfrids, doch så at the skulle vara Danska och Norrska, men icke Tydske eller andre, ther 
med lät tå Konungen them få Drotzeta och Marsk, som lag och rätt, och andra riksens 
saker utretta skulle. Herr Christum Nielsson vardt Drotzeta och Karl Knutsson Marsk. 
När nu alt detta så bestelt, utlofvat och af Konungenom bebrefvat var, gingo the Svenske 
till, och upläto Konungenom all Lapd och Lään, Slot och Fäste som the innehade, medför- 
ord, att all slotslofven skulle effter honom stå then Herra tilhanda, som eendrechteligha 
vorde keest och koradt till Rijket, hvilket också vardt beiakat, och vore nu alle glade, at 
här till kommet var. Men strax Konungen hade fat land och slot in igen, andtvardade han 
slot och feste hvem honom syntes, och var ther med så snart förglömdt och utslagit, livad 
tå giordt, lofvat och bebrefvat var, doch brukade the Svenske någre ärligha män och Her 
rar af the Danske ther till, at the här om Konungenom förmana skulle, och tå thet intet hiel- 
pa 
m) D. i Maji. o) D. 29 Julii. 
n) Vide quæ observavimus p. 107. p) U. 8 Sept. Cod. 1: Mârtensmesso. D. n Noy, 
Tom, II. R- 29 .