SVENSKA CHRÖNIKA. 
i it 
Men Riksens Ilad svarade, at them ingalunda stod tilgörandes, träda ifrå Konunge- 
nom emot ord och eed, then the honom med sä hög förplichtelse och vijte svorit. Äther 
svarade Engelbricht them igen, at Konungen hadhe först svorit, doch ther af alsintet hollit,' 
uthau handlat alt tvert emot sin eedh, såsorn tå nog var för ögonen,' therlore mädhan the- 
ras eed hengde alt pä Konungens eed, kunde han uthi sa motto intet brutin varda. Thetta 
och myckit sådant gaf Engelbricht före, menandes sig skola kunna beveka Riksens Råd, at 
the medh egen frij villia skulle föllia hans begär efter, men han motte tala för them i sa 
kena huru han ville, sa kunde thet doch intet liielpa, ty the stode iu ther hårdt och ände— 
ligha uppå, at the ville blilva vid then hulskap och manskap, som the Konungenom svorit 
hadhe. När Engelbricht ta hörde, at sa var eens vägrat, slog han pâ een annan streng, och 
sadhe them sä klarligha och alfvarligha till, at the antingen skulle säija Konungenom huld 
skap och rnandskap up, eller han ville sa handla med them, som med Riksens fiender, och 
ville strax slagit till, och tagit them vid halsen, ther medh nödgade^ tå Riksens Råd görat 
som han ville hafv.at, ellies hadhe bönderne slagit them ihääl, och berammade Engelbricht bref- 
vet, i livilko the upsadhe Konungenom huldskap och manskap, hvilket när the beseglat hade* 
sendes thet til Kon. Erich. Sädhan foor Engelbricht till Ringstadaholm e) igen j och fick ‘sä 
slottet in med dagtingan, drog så tädan till Stäkaborg, hvilket honom också med dagtin 
gan uplåtit vardt, och thet andtvardade han Biskop Knut i Lijnköping. Ther eften lät Enn 
gelbricht kalla samman Östgötarna, och förskickade een part af them till Stäkaholm, hvilket 
een Dansk man hade i verie, benemd Lage Rood, ther läge tlie föte i 6 veckor, och sattes sä 
dhan i dag intill Mårthensmesso/). Then andre parten som Herman Barman var Höfvids- 
man före, drog för Rumlaborg hvilket innehade een som het Otto Snaps, ther kommo tiré 
eelden uppå, oçh brendet af, sa att samme Otto som nogast undslap med lifyet, tÿ han vild 
le icke strax med gode gifvat up. Sädhan drog Herman till Trullaborg, ther lät han H em 
itting van Lange , som thet innehade, gâ af medh beholdno liåfvor, och brende så af slottet; 
Med Pijcksborg giorde Herman sammalunda. Therförinnan Östgötarne thétta bedrefvo,’ 
drog Engelbricht sîélf till Urebroo, och fick thet slottet in för 1000 mark penningar,’ son» 
han gaf Kätiiberg, till eventyrs förthenskull at samma Kätilbcrg hade slottet af Konunge 
nom för een summo penningar till pantha,. vidare drog han in i Vestergötlaud för Axevald 
ther lade han Erik Puka med een hoop folck före, och förskickade een som heet Peder Ulf- 
vesson medh någhra män in i Vermeland ; han fick strax alle Vermarna med sig, tog in och 
brende af the fäste som ther och på Daal vore, nembligha Edzholm, Agaholm och Dala 
borg. Men Engelbricht sielf drog till Axensteen g ), hvilket Morthen Grdboo på Grefve Haus 
ses vegna innehade, han gick af medh beholdne håfvor, och slottet vardt afbrendt/ men tå 
han som befalningen hadhe på Öresteen, förnam at Engelbricht var på vägen tijt, tog han 
livad som best var på slottet till sig, brende thet sielf af och rymde så åt Danska. Ther 
elfter drogh Engelbricht och med een stoor hoop folck, in i Halland, och gick honom alt 
norra Halland strax tillhanda, tå vart ock Falkenberg af brent, och när han var indragen till 
Halmstada församlade sig emot honom the Skåniske till ett stordt taal folck, och lägrade sig 
vidh Lagaholm, tijt drog ock Engelbricht medh sitt folck, men elfter elfven var emillan, så 
at the strax icke kunde komma till slags, greep thet een sådhana dagtingan , at emillan Skå 
ne och Sverige skulle vara een fast frid, doch så at om någon part knnde vara annars till 
sinnes, skulle han gifva thet then andra tilkenna 12 vekor förre ähn han något företoge, the 
Svenske skulle göra the buden till Lund, och the Skåniske till Vadstena. Sädhan drog En 
gelbricht tilbaka hem igen, och vore tå intagin meere ähn 20 slot, af hvilken störste parten 
var afbrendt och niderbrutin, mäst på itt åhr tillgörandes, nemligha i454. Och ändoch En 
gelbricht een stoor hoop folck hafva och holla moste, med hvilko alt sådhant utrettat 
vardt, säijes likvel ingen någorstädes i riket funnen varda, som ther öfver klagade, at ho 
nom 
e) Cod. 3. Iieic et Semper: Ringastaholm, g) C°d. 8. Opensteen , ut habet Chron. Rhythm, 
f) D. 11 Nov. Majus.