no 
. LAURENTH PÉTRI 
aâth Vesterââs,' och tå han ock tlier eskade på slottet, vart thet gcnstan Iipnom andtv-ardat: 
af Melcher Gone h), som tlier något tilförene af Riksens Råd insat var for fougda, peh 
satte han så ther på, för slotsherra , Herr Niels GSstafsson 7 Erich Pukas (som sädhan Varclt 
myckit nampnkunog) fader. Sedhan drog Engelbricht med sin hoop till Upsala , och hyllado 
ther till sig alt Upland, hvilkit thess snarare vart giordt, af han niedli några Herrars rad 
ett alfslag giorde på skatten , som under Kon. Erichs regemente myckit förhögd var. Han 
hade och tå budh till förenemde Erich Puka, som på si»3 faders Herr Nils Göstafssoils 
vegna, befalning hade på Korsholm i Österbotnen, förmanandes honom, at han ville be- 
ienekia then nöd och förtryckelse, som theras fädernesland uthi stadd var, och ther med 
bevisa ock han sigh i sakene som een troo Svensk man, hielpandes till ther i Norlanden, 
at rijket motte lier uthaf förlossat varda. När tå samme Erich, som var een mechtig hiel 
te, hade fät samma befalningen, töfväde han intet,' för ahn han begynte handla medli „ Nor- 
lentiingarne, och kom snarligha ther till, at ull the landen, på både sidor om siön, gingo 
honom tilhanda, ther medh drog han in för Faxholms Imus, 6ain belegat var i Hélsinga- 
land, uthi Södherala Soeben, fick the t in, och brendet strax af; sädhan skickade' han ock itt 
taal folck in till Aland och lät bestalla Castellaholm, hvilket een Fruu, benemd Ida , aEKo- 
nungenotn innehade i födäoing ; men Iler Otto Pugevisk, som ther hadhe befalningen, för- 
dagtingade sig och gaf slottet up, och sedhan alt thetta utrettat var i .Norlanden, fut* .E- 
ricli Puke till Engelbricht. Uthi samma vefven hadhe han ock thesslikest IU-kareböerne för 
samlade, och gifvit sig in för Gripsholm, men eliter han som slottet innehade, nembJ. 
Hartvig Flog y hade varit een stoor tyrann emot bönderne, torde han içke bi.dh.a, ulhan se- ; 
dhan han hade låtit föra till skips hvad best var på slottet, stickade han e elden fheirpå, och 
foor sin koos till Stockholm. 
Elfter then framgången som Engelbricht och Erich Puka hade lått i Upland och Nor- 
landcn, församlade the ganska myckit folck, drogho ther medli in för Stockholm, och lägra 
de sigh på Brunckaberg, men then som tå var slotsherra på Stockholm heet Hans Kroplin t 
och var een from och beskedeligan man, så at hvar Kon. Erichs befulningsmän hade alle 
varit sådhana, hade thenna uproren väl blifvit tilbaka. Samma Hans Kröplin eskade En 
gelbricht up till taals med sig och krafile på Stockholms slott och stadh, ther sade Kröp 
lin ney till, gifvaudes före, at thet ingalunda stod honom medh lika tilgörandes, docli efter 
long förhandling, sattes them emellan i dag een tid fram åth. Therförinnan drog Engelbricht 
till Orebroo, ther een benemd Kdiilbtrg, på Konungens vegna hade befalningen, med ho 
nom blef ock dagtingat på viikor, at hvar han icke innan 6 vector finge undsetning af Kon, 
Erich, skulle han gifva slottet up Engelbricht till handa. Samma dagtingan giorde han medh 
Albricht Styke c) på Nyköping, men efter hans broder Henrich Styke, som befalningen hade 
på Ringstadaholm, icke ville ther till, uthan gaf smeligha svar ifrå sig, lät Engelbricht strax 
beleggia slottet, och redde sig till storms, men efter thet han fick tidender at Riksens Råd, 
som hade varit i Danmark boos Konungen, var åter kommit och församlat i Vadstena, 
drog han strax sielf tijt, doch lät han största parten af folcket liggia ther quart för slottet. 
När han tijt kommen var, gaf han sig strax till handels medh them, som ther tå vore för 
honom af Rådet, förtälliandes sin skiäl och orsaker hvarföre lian slicht emot Konnngeuom 
hade företagit, nemligha at frelsa riket ifrå then longha och svåra träldom, som thet ta uthi 
fremmande härskap uthi var, och altifrå Kon. Magnus d) tidh varit hadhe, med så mongha 
odrägeligha beskattningar, så stordt öfvervold som upå livar man öfver heela rijket skedde, 
genom the utlendska befalningsmän och tyranner, och sädhan medh allehanda förtryckelse, 
hvilket alt the sielfve så väl och alm better viste ähn han, therföre vore ock så väl rätt 
och mögeligit, efter saken intet mindre, ja, meer ähn någhon annan i rijket kom them vid, 
at the och så giorde sitt her till, såsom han och thet tå af them storligen begärade. 
Mon 
l>) CoiL 3: Grönse. regis ultimi. Corrigendus Rtïhs, Selnved. Geschichte 
c) Cod. 3. male: Schotte. T, II. p. 52. 
d) Smeek, ita quoque Ol. Petri. Er. Olai: Magni