Full text: Scriptores Rerum Svecicarum Medii Aevi (Tomas 2)

SVENSKA CHRÖNIKA. 
97 
gäran var skall ock tå Hertogh Erich till honom kommen vara, men hvad theras vedertaal 
och handling tå varit hafver, ähr icke ,blifvidt kunnogt, thet holla doch Chrönickorna at 
Hertogh Erich fick ther sijn helsoot, sâ at han öfver tiugu dygn ther elfter icke lefva kunde. 
Nogre villia säija, at han skulle vordet förgifvin af sin egen moder, Blanka, och at thet skulle 
hafva varit rette orsaken, hvarföre han, af sin fader, Kon. Magnus kallat var; theslikes ock 
at han sielf skulle hafva sagdt i sitt ytersta, at the som honom till verldena födt hadhe, the 
skilde honom och vidh verldena; men hvar thetia skall ock vara i sanningena, seer man åter 
een gräselig handel, then så ofvermåtton illa ryker, at man honom forthenskull icke gerna 
rörer. Kan henda at samma Hertogh Erich ähr ellies vorden dod, och at thet ahr sedhan 
dichtet harts föräldrar uppå af theras vederpart x). 
Tå nrt Hertogh Erich död var, kom hans fadher, Kon. Magnus åther till fulla macht 
igen, så at han lick hela Rijket under sigh, doch skedde thet medh dagtingan, och icke medh 
void, och giordés uthi sämmä dagtingan stoor förplichtelse på hådha sijdhör, men tiler af 
blef intet hollit, ty hatet som orsaken var till alt obestånd låg iu quar osmeltat i hiertat 
hoos bådhe parterne ; så ofta Konungen kom ihog huruledes Rijkes Råd hadhe emot hans 
Villia tipsat hans Son och giordt honom till Konung, lika mechtig, eller mechtigare älin han 
var, kunde han icke väl vara till frids, tVert emot aggacle thet the andra, at the hade om 
burit sin Konung, som the honom kallade, och hade till Kon. Magnus och Drotningen 
misstanka, sa tyckte them ock, at then förplichtelse och bettring i regementet, som Kon, 
Magnus hadhe utlofvat, vardt så litet hollit. Ty koin thet ock sa fierran omsidher at efter 
ingen parten kunde holla nâghon lofven till then andra, söker Iivarthera styrkio och bistånd 
emot then andra, sigh baden till skada och förderf. Här säije nu een part at Kon. Magnus 
skall alt hafva hollit sig till Kon. Waldemar i Danmark, och efter samma Kon. Waldemar var 
listig, skaft han hafva gifvit honom god oi'd, och slaget honom fagert iöre, doch alt seedt 
på sin fördel, och skall så hafva hollit thet itt skifte gängandes, så lenge han thet bekom lian 
stod efter, nembl. Skåne och the andre landen, sampt medh bref och stadfästelse, som ther 
på giordt och gifvirt vore; alt thetta skaft tu Kon. Magnus af sin egen frij villia och berådda 
mod låtit Kon. Waldemar upp, och at slikt theraf väl må förnummit varda, at then tijdh 
Kon. Waldemar var infallen i Skåne, och gick ther till verka, intagandes thet ena slotet elf 
ter thet andra, skall tå Kon. Magnus medh alsingen alfvarligheet låtit sigh bemerkia, så at 
han the Svenska som slotten innehade undsettia motte, utan andoch han väl läts rusta 
sigh, lijka som han något till sakena göra ville, likvel elfter ther foors så makeligha y) 
medh, och drögdes then ena tidhen ifrå then andra, kunde tå hvar man väl besinna, at alt 
thet han i så motto medfoor, icke annat var ähn itt löst omslag, och makat råd, synnerligha 
elfter han och såg genom ftnger, rnedhan Kon. Waldemar öfverföll Gotland och Öland, och 
förderfvade båden the landen i rötter, och skall forthenskull almendt fåådt thet z) vedernamp- 
net Smeek, at han lijke som lockeharn, medh smeker ord lät låcka sigh ifrå, ja, ifrå Sve 
riges Chrono, och alle sine efterkommande, the land som medh retta här tillhörde, och ahntâ 
ther till medh sâ svår penningha summa stadt hadhe. 
Noghre äre ock vidh tlienne meningen, at thetia alt skaft Vara dichtat in på Kon. 
Magnus uthaf hans afvundsmän, lika som ock thet som tilförene omtalat ähr, nembl. at hans 
Furstinna medh hans råd skulle hafva förgifvit begges theras Son Hertogh Erich, och at in 
galunda skaft stå till troendes at Kon. Magnus skall thenne landen better undt the Danske, 
ahn sitt egit fädernes rijke, land och lifsarfvingar. Men thet han icke så hastigdt kom till 
at ündseltia them, som landen och slotten på hans vagna innehade, giorde then stora oenig- 
heeten som tå var i rijket, synnerligha mädhan Rijkes Råd, som han skulle hafva tröstena 
utaf, var honom ock under ögonen, så at han icke kunde didsteliga venda baken till them, 
©ch elfter han således hade fienderne hemma för handene, var thet honom till hinders, at 
han 
x) CIV. no tut. act Ei*. Ol. p. io5t 2 ) Cod. 1 addit: snöpliga. 
y) Cod. 3 male: manligha. 
Tom. II. 
II. 25.
	        

Note to user

Dear user,

In response to current developments in the web technology used by the Goobi viewer, the software no longer supports your browser.

Please use one of the following browsers to display this page correctly.

Thank you.