SVENSKA CHRÖNIKA.
97
gäran var skall ock tå Hertogh Erich till honom kommen vara, men hvad theras vedertaal
och handling tå varit hafver, ähr icke ,blifvidt kunnogt, thet holla doch Chrönickorna at
Hertogh Erich fick ther sijn helsoot, sâ at han öfver tiugu dygn ther elfter icke lefva kunde.
Nogre villia säija, at han skulle vordet förgifvin af sin egen moder, Blanka, och at thet skulle
hafva varit rette orsaken, hvarföre han, af sin fader, Kon. Magnus kallat var; theslikes ock
at han sielf skulle hafva sagdt i sitt ytersta, at the som honom till verldena födt hadhe, the
skilde honom och vidh verldena; men hvar thetia skall ock vara i sanningena, seer man åter
een gräselig handel, then så ofvermåtton illa ryker, at man honom forthenskull icke gerna
rörer. Kan henda at samma Hertogh Erich ähr ellies vorden dod, och at thet ahr sedhan
dichtet harts föräldrar uppå af theras vederpart x).
Tå nrt Hertogh Erich död var, kom hans fadher, Kon. Magnus åther till fulla macht
igen, så at han lick hela Rijket under sigh, doch skedde thet medh dagtingan, och icke medh
void, och giordés uthi sämmä dagtingan stoor förplichtelse på hådha sijdhör, men tiler af
blef intet hollit, ty hatet som orsaken var till alt obestånd låg iu quar osmeltat i hiertat
hoos bådhe parterne ; så ofta Konungen kom ihog huruledes Rijkes Råd hadhe emot hans
Villia tipsat hans Son och giordt honom till Konung, lika mechtig, eller mechtigare älin han
var, kunde han icke väl vara till frids, tVert emot aggacle thet the andra, at the hade om
burit sin Konung, som the honom kallade, och hade till Kon. Magnus och Drotningen
misstanka, sa tyckte them ock, at then förplichtelse och bettring i regementet, som Kon,
Magnus hadhe utlofvat, vardt så litet hollit. Ty koin thet ock sa fierran omsidher at efter
ingen parten kunde holla nâghon lofven till then andra, söker Iivarthera styrkio och bistånd
emot then andra, sigh baden till skada och förderf. Här säije nu een part at Kon. Magnus
skall alt hafva hollit sig till Kon. Waldemar i Danmark, och efter samma Kon. Waldemar var
listig, skaft han hafva gifvit honom god oi'd, och slaget honom fagert iöre, doch alt seedt
på sin fördel, och skall så hafva hollit thet itt skifte gängandes, så lenge han thet bekom lian
stod efter, nembl. Skåne och the andre landen, sampt medh bref och stadfästelse, som ther
på giordt och gifvirt vore; alt thetta skaft tu Kon. Magnus af sin egen frij villia och berådda
mod låtit Kon. Waldemar upp, och at slikt theraf väl må förnummit varda, at then tijdh
Kon. Waldemar var infallen i Skåne, och gick ther till verka, intagandes thet ena slotet elf
ter thet andra, skall tå Kon. Magnus medh alsingen alfvarligheet låtit sigh bemerkia, så at
han the Svenska som slotten innehade undsettia motte, utan andoch han väl läts rusta
sigh, lijka som han något till sakena göra ville, likvel elfter ther foors så makeligha y)
medh, och drögdes then ena tidhen ifrå then andra, kunde tå hvar man väl besinna, at alt
thet han i så motto medfoor, icke annat var ähn itt löst omslag, och makat råd, synnerligha
elfter han och såg genom ftnger, rnedhan Kon. Waldemar öfverföll Gotland och Öland, och
förderfvade båden the landen i rötter, och skall forthenskull almendt fåådt thet z) vedernamp-
net Smeek, at han lijke som lockeharn, medh smeker ord lät låcka sigh ifrå, ja, ifrå Sve
riges Chrono, och alle sine efterkommande, the land som medh retta här tillhörde, och ahntâ
ther till medh sâ svår penningha summa stadt hadhe.
Noghre äre ock vidh tlienne meningen, at thetia alt skaft Vara dichtat in på Kon.
Magnus uthaf hans afvundsmän, lika som ock thet som tilförene omtalat ähr, nembl. at hans
Furstinna medh hans råd skulle hafva förgifvit begges theras Son Hertogh Erich, och at in
galunda skaft stå till troendes at Kon. Magnus skall thenne landen better undt the Danske,
ahn sitt egit fädernes rijke, land och lifsarfvingar. Men thet han icke så hastigdt kom till
at ündseltia them, som landen och slotten på hans vagna innehade, giorde then stora oenig-
heeten som tå var i rijket, synnerligha mädhan Rijkes Råd, som han skulle hafva tröstena
utaf, var honom ock under ögonen, så at han icke kunde didsteliga venda baken till them,
©ch elfter han således hade fienderne hemma för handene, var thet honom till hinders, at
han
x) CIV. no tut. act Ei*. Ol. p. io5t 2 ) Cod. 1 addit: snöpliga.
y) Cod. 3 male: manligha.
Tom. II.
II. 25.

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.