SVENSKA CHRÖNIKA.
95
tliet samma S:t Brigitta rådde, at man skulle öfyergifva thet fremande lolcket, kan val haf-
va varit nyttigd*. Ja, the hafva väl varit, till eventyrs, flere som Konungen thet samma
rädt hafva, uthan uppenbarelse, föliandes theras egit bröst och naturligha förnult effter, lik-
vel effter Konungen hafver förmerkt, at tliet icke annat var medh thenne uppenbarelsen, ähn
een löös dichtat ting, som ock förthensküll intet annat värdt var än lörachtelse, förachtade
han och sielfva rådet, som elliest nyttigdt var, hvilket honom mtet hadlie boordt gora, aii-
doch när man grandi seer pä historien, som man strax fââr hora, gick Kon. Magnus ické
förthenskull illa af thenne reesan, at han hade fremande folck i sin häär, uthan at han var
förmycket godtrogen, och ther medh lät fiendenom, som alt fdör medh hst och lögn, sin för-
deel, hvilket så hafver tilgongit.
När Kon. Magnus redho var, drog han åstad medh een veldig häär emoot Rydserna, och
fick i förstone een stoor framgång, så at han van Rydserna af thet stora n) fästet Pee-
kensare, thet hoos oss kallas Nöteborg, och bekrächtade o) fienderna till een stoor hoop in
ne, at the ingalunda för honom kunde utkomma, men han lät dåra sigh medh falsk dagtni-
gan, ther Rydserna bedrägelige utlofvade och utfeste stoor summor gull, och vordo sa ut-
gifne och utslepte. Ty när samme gull skulle utgifvas, förhalades ther medh så lenge fien
derna församblade sigh till een otalig häär, Rydser, Tartare, Lettoger och ännät folck, och
var tå thetta thet gullet som the honom gifva vflle, at the strax föllo till honom ther liarl
låg medh sin skip och folk, och kringhverfde honom, så at han på ingen sidho kunde und
komma, ocli var nu ther medh ieke bettre utkommen förfienderne, ähn fienderne tilförende
vore för honom, allenast var tå thet hans hielp, at han utaf elfvene, ther han låg med sin
skip, nembl. Nyen pj, fick gräfva sigh itt nytt diup, dock medh alsöm största nöd och far
lighet, och kom så sin koos till siöös; men Rydserna fingo strax slottet in igen, så att alle
the Svenske som therpå inlagde voro, blefvo iemmerlig ihiälslagne. Sedhan kom tå Kom
Magnus heem igen medh litlien prijs, therföre at han så skendeliga försedt hadhe een god
skants, och var tå Öfver thet fremande folck, som han salderat hade, nu så till achters
kommen, at han för theras besoldning nödgades settia them till pandt slott och länn, men
medh Rydsarna vart tå saken sä föredragen, at thet skulle stå till een rågång landen emel
lan effter som thet och alt sedhan stådt hadhe, och älrnnU ståår, men uthi thenne närVarart-
de sommar, som ähr åhr i55g, Gudh läte väl gå, slitas och ändas skall q).
Sedhan på thet Kon. Magnus motte komma sigh utaf siu geld, som han genom then Rydse
feygden uthi kommen var, ladhe han någre hielpeskatter på sinland, lät också thertill medh
uptagha the penningar, som man uthi Sverige var vaän utgöra, altifrå Oloff Skottkonungs tijdh,
till then Romerska stolen, ocli plägade kallas Romskatt, till hvilka penningar, ärtdocli han iu för
then Rydsefeigden skull, väl syntes halva någon rätt, (ty Påven gifver ock före att thesse pen
ningar skola utleggias till at försvara Christendomen medh för the ochristna) lichvel såsom man
aiment tå var till sinnes, vardt hans ynnest, som elliest icke stoor var i laiidena, för then
saken skull, ähnrtil myckit mindre, ändoch thet kunde så lijtet slå fram medh samma Rom
skatt r). Han seijes och att hafva fördt itt loösachtigdf lefverne, såsom och tilförene omta
lat ähr,* men synnerlig vardt han berychtat för obeqUemlig skörheet och stumma s) synd,
och ändoch han ofta bief formant till bettring, hets han lichvel alt sådhant hafva förachtat,
ther af monge ibland hans undersåtar, synnerlighä the soni voro i Rijksens Rad kommo i
thet sinnet, at man skulle settia sigh up emot honom och icke lenger lidlia honom i regementet.
Ther till halp ock fast myckit förbemälta S:t Brigitta som sadhe sigh hafvä fält uppenbarelse
af Jungfru Maria at man skulle settian utaf regementet t)- ty hon var nu thess mere betrodt,
at så var gångit medh Konungenom i thenne Rydsereesone, som hon honom tilförende spådt
hadhe, at man och här af må klarliga kunna merkia thet som tilförende sagdt ähr, nembl.
at
ra) Cod. i: starka.
o) Ita Cod. 4. 8 . Ceteri: bekräftade.
p) Neva. Chron. Rytlim. Maj. p. 55 : Levka
mynne. Er. Olai et 01. Petri locum non definiunt.
q) Ex his intelligere licet , quo tempore scripse
rit Auctor.
r) Cfr. Lagerbring, T. UI. p. 3g3.
s) Codd. 5,7: stemma.
t) Cod. 3 desunt: Ther till lialp . i . . utaf regi-
tncutet. Ctr. quæ ex Revelat. Brigittas adlata sunt ad
Eric. Ok p. 109 .

Nutzerhinweis

Sehr geehrte Benutzer,

aufgrund der aktuellen Entwicklungen in der Webtechnologie, die im Goobi viewer verwendet wird, unterstützt die Software den von Ihnen verwendeten Browser nicht mehr.

Bitte benutzen Sie einen der folgenden Browser, um diese Seite korrekt darstellen zu können.

Vielen Dank für Ihr Verständnis.