SVENSKA CHRONIKA. 
9* 
leek drogho till minnes? lät han kasta them i tliet aldraversta fängatornet, och alm tå then 
till them i stoora bultar /) och halsiern* Sedhan lät Konungen ock gripa theras folck, som 
allagt var i Staden, och medh thet samma giorde sig redho till Stockholm, som Hertogh Wal- 
demars folck tå innehade; men elfter tidenden om hans handel var redho ther före honom * 
hadhe han intet af sitt andslag, uthan Yardt strax ther afdrifven ta'. 
Ther elfter begynte ock tå Hertogarnas venner rusta sigh och göra upresiiing emot 
Kon. Byrgcr. Herr Matts Ketilmundsson var Höfvidsman för Uplendingar, Herr Carl för 
Smälendigom och Herr Byrger n) för Vesfgölhom, och kommo alle tilhopa för Nyköping. 
När Konungen thet säg förhärdade lian sitt hierta thesto meer, lät förvara fangatornet ther 
Hertogarna innesäto medh iernbomar och starka laås, och när han hadhe välj bevarat slottet, 
och bestält hvad han ville, kastade han nycklarna i brunnen ther uthan före, och foor sä tä- 
dan till Stekaborg, ther medh vart ta Nyköpings slott hârdt belagdt pâ alla sidhor, men thet 
Var icke long tijdh emellan at Konungen var alfaren, och Hertogarna blefvo döde i fängel 
set o), sompt af svelt, och sornpt theraf, at Konungen hafver sä illa låtit fara medh them* 
Hertogh Erich säijes icke lengre hafva kunnadt härda vidh ähn i try dygn, men Hertogh 
Waldemar heets liafva lefvat på ellofte dygnet. Een ganska ienimerlig handel hafver thetta 
varit, thes lika man ganska sällan, eller uch retsligha alrig någhon tijdh hördt eller spordt 
hafver, ty sa stoordt hafver haatet varit pâ bädha sidhor, och ähn ta meer pä Konungens 
sidho, at man therföre intet hafver kunnat komma ihog, eller och naghot achtat, antingen 
itaturlig eller och beskrefven Guds lag, ära och redelighet, edher och förphchtelse, troo och 
sanning, och sedhan all broderlig, ja, all mennisklig art och natur hafver här sa^förgät lc- 
wat a t thet är gräseligit påtenkia, at man pâ thesse bröder må see, lijka som pâ ett klar- 
ligit och alsom uppenbarligit exempel', huru 1'örfärligha een menniskia kan falla, som alt haf 
ver sin egen vrångha begärelse och alrig Gudh för ögonen. Gudh bevare alle Christna men- 
niskior p) för sâdhana orad och misshandel. 
Tå nu Kon. Byrger säg at thet icke ville så lätteliga then vägen uth, Som lian ffirmot 
hadhe utan at hans ovenner vor do starkare och starkare, sende han bud till sin Son Her- 
to„ h Ma(tnus; som tå var i Danmark, at han skulle komma honom till undsettmng, han fick 
afVon Erich till hielp 6oo Ryttare och kom ther medh oförtöfvat npdragandes till Öster- 
ötldand till sin fader Kon. Byrger. Tå Hertogarnas folck tliet sporde, drogho the emoot 
them, och möttes tâ bädhe härarna vid Skärkin, ther blef Kon. Byrger afslagen, och flydde 
in åtVestergöthland, ther monge bönder ock församblade vore emot honom vidh Karlaby, 
och e filer han icke var them starck nog, vende han sigh till sine gamble anslag, nembl. 
till falska dagtingan, sa at han satte i dag medh bönderne i try dygn. Tå nu bönderna 
förläto sigh therpâ, och förthenskull hadhe ingen vardnat om sigh, så at ock en stoor part 
af them vore hemfarne effter fetalie, slog han till them uti een felig dagh q) 9 och vordo tå 
ganska mongha bönder slagne, ty han lät ock sticka eelden pâ een bondaby ther slaclitningen 
stod, at ingen skulle fä hielp af nattene till at undkomma. 
Sedhan han thetta slaget vunnit hadhe, tog han. mod till sigh, och ga£ sigh med thet 
folck han hadhe in i Östergöthland r) igen, och effter at han tenekte, at ingen skulle nu tö- 
ra duka sigh up emot honom, lade han sitt folck omkring i städerna; men som minst vår 
dade, kom Herr Knut Parse r), som en Var af Hertogarnas venner, och slog till them som 
Voro i Söderköping, och fick them alla till fångar, ther medh vardt ta thet andra Danska 
krijgsfolcket, som låg i Lijnköping och andre Städer, sa förskreckt, at thet gaf sigh strax 
till ryggi a heem åth Danmark, sammalunda flydde Kon. Byrger ock in till Gotland, låtandes 
sin 
t) Codd. 5. 7 : Sporar: genus quoddam compeduni; 
cadam forsan vox ac, Spar rar: tigilla. 
m) Codd. 1 , 3, addunt: Üier medh foor hau tâ 
till Nyköping igen. 
n) Cod. 4: Biörn. 
0 ) Cfr. quæ observavimus ad Eric. Ol. p. 96 . 
p ) Cod. 1 . addit: ocli synnerliga ïîerrar och Förstår. 
q) Cod. 3. desunt: uti en felig dag. Felig i securus, 
cfr. Ihre in voce. 
r) Cod. 3 male : Westergöthland. 
s) Ita Cod. 3. Ceteri omnes: Posse. Cfr. quæ ob 
servata sunt ad 01. Petr. p. 264 . et Er. 01. p. 97 .